Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310’
Upptröttad af krigareyrket, tog kan
afsked från löjtnantskapet 1846, den 7
januari, och lycklig öfver jfriheten såsom sin
egen man utan en enda förman, egnade
han sig nu uteslutande åt sången och
vitterheten. Mera på gyckel än i allvarlig
mening sökte han några år derefter
post-mästaretjensten i Falköping, i sin
meritförteckning åberopande att han var
"afskedad militär" och hade utgifvit en mängd
skrifter, "alla i den mest liberala anda."
Naturligtvis kom h an ej i nådig åtanke.
Braun hade ingen rast, ingen ro.
Liksom han i barnaåren under skoltiden
blifvit skjutsad än hit och än dit, så vexlade
ban allt framgent under bela sin lefnad
bostäder (— fadren hade med familjen 1843
från Wisby flyttat till Karlshamn, dit han
som postmästare sökt transport —) och
uppehöll sig än i den ena provinsen, än i
den andra, än i hufvudstaden, än i dess
omgifningar, än i privata hus, än på
ho-teller, än på norr, emellanåt hållande eget
hushåll med någon gammal jungfru eller
madam till hjelpreda — alltid undvikande
grannskapet af gårdshundar, kor och
fortepianos, ty en skällande hund, en
ramande ko och ett klinkande fortepiano
utgjorde Brauns högsta afsky här i lifvet, näst
ett skenheligt presterskap.
Med sin stora boklår, tidtals förlorad
och återfunnen (till slut dock totalt
försvunnen) kuskade ban så omkring — bäst
trifdes ban dock på landet—tills ban valt
sig någon enstaka plats, der ban fick "vara
i fred" med sina böcker och sitt skrifven.
Ytterst återhållsamt, ja exemplariskt
ordentligt lefde han då under dessa sina
vistelser på "sommarnöje" — man är icke i
egen person någon röfvare för det man
skrifver ypperliga röfvareromaner — och
få menniskor kände så litet som han
behofvet af komfort och vällefnad i hvilket
fall som helst. Det var alltid under sina s. k.
späkningsperioder han diktade och skref.
Med sina vänner förde ban under tiden
en trägen korrespondans —• han hade
alltid behof att utgjuta sig tör dem — och
det ena brefvet kunde han afsända efter
det andra, äfven om han icke erhöll svar.
Ar 1849 mot hösten, då ban ännu bodde
qvar på samma ställe i grannskapet af
hufvudstaden, erhöllo en vacker dag fem à sex
bland hans närmaste vänner ett så
lydande notifikationskort: Tillkännagifoes att
af-skeclade, men icke pensionerade löjtnanten
Wilhelm von Braun stilla afled i dag den
12 september, i en ålder af 36 år, ömt
sörjd af maka och många barn. S. b. u.
Den ögonblickliga öfverraskningen vid
första åsynen af sorgkortet lade sig
genast, ty det befans att det var fabriceradt
af den dödes egen band. Man hade alltså
den käre skalden i behåll, och hans maka
och många barn — hans sångmö och
hennes alster — skulle man icke träffa i
sorgdok och plöröser. Då kortet på baksidan
hade en inbjudning att samma dag på
aftonen bivista begrafningen, förstodo
vännerna vinken och begåfvo sig i gladt mod
ut till "sterblmset’, der de funno skalden
i all sköns välmåga och såsom värd i det
uppsluppnaste lynne bjudande på, icke
franskt vin och konfekt, utan "stora bruna"
och mycket annat godt, hvaribland hans
torroliga infall och humoristiska historier
dock utgjorde det förnämsta..... Notifi-
kationen gällde den 12 september.
Underbara tillfällighet! Elfva år derefter afled
Braun just den 12 september otn aftonen.
Under sommaren 1860 vnlde han sig
till bostad en enstaka ö i bohusländsk»
skärgården, "Lilla kornön", en half mil
från Lysekil, hvars kyrktorn ban kunde
bland klipporna och skären skåda från sina
fönster. Från denna plats utgjöto sig hans
sista tankar och känslor till en ny poetisk
kalender (Borup) som skulle utkomma till
julen. Braun hade skrifvit att han vore
sinnad att resa upp till Stockholm i medlet
af september. I stället kom då den
sorgposten att hans tillstånd blifvit så
betänkligt att ban fann det nödvändigt att
uppsöka ett sjukhus, der ban under läkare
kunde ordentligt vårdas, samt att han
derföre begifvit sig till Uddevalla, tnen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
