- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
318

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318’

Jan icke stor. De hafva dock alla något
litet karakteristiskt. Är det icke t. ex. rätt
betecknade, att Ludvig XV:s fordna domän
bildar ett tillhåll för ett lefnadssätt, som
hade vunnit ett slags burskap under hans
tidehvarf? Det fashionabla Chateau des
fleurs uppvisar ett galleri lifslefvande
mo-dejurnalsfigurer; jag gjorde der
anmärkningen, att drägterne begynna få en
anstrykning af fantastik, en tillstymmelse till
karakter och smak; vidare — men förråd
mig blott icke! — att krinolinen är aflagd.
Detta är dock en början blott, ty
quar-tier latinos stojande personal i Closerie
har ännu troget förblifvit vid dessa
tunnband, som åsamkat så mycken förtret. Mitt
besök på Mabille i går belönades genom
anblicken af tvenne celebriteter, som kunna
anses vara lokalens oundvikliga tillbehör.
Den ena är Chicard, en engagerad dansör,
som troget skuttat här sedan inrättningen
kom i gång. Han är en gråhårsman nära
sjuttiotalet, och synes vara utrustad med en
dryg portion af detta lättsinne, som
fransmannen utan tvekan framhåller såsom sin
na-tionalegendomlighet. Men Mabille äger
äfven en annan spiritus familiaris; det är den
på trettiotalet fördrifna hertigen af
Braunschweig, som hade sina affärer så
praktiskt reglerade, att han sedan dess lefvat
i Paris, der ban samvetsgrant följt med
modet och allt hvad till toilettkulturen
hörer. Han är stamgäst på Mabille från
första dagen af dess existens. Helt säkert
skulle han kunna visa sig för penningar,
såsom ett lysande bevis på huru mycket
menniskan kan undvara af sådant, som i
skönhetsväg anses vara ett naturtillbehör,
såsom tänder, hår, skägg, hy, ögonbryn,
hållning; allt detta åstadkommes hos
hertigen, om hvilken den ogrannlaga
Almanach de Götha sqvallrar att ban redan bär
många tjugutal år, genom konstgjorda
medel, hvilka på afstånd äro förvillande. Jag
har i parenthes låtit mig berättas, att
för-sköningen, grundad på theaterns principer
och tillämpad för salongen, blifvit ett
ser-skildt yrke ungefär jemnlagdt med barbe-

rarens och frisörens. Man har i Paris ett
klöfverblad af sådana yrken, dem man hos
oss ännu saknar, nemligen les décorateurs
cosmétiques, liktornsoperatörer och
nagelskötare för både händer och fötter. Att
dessa artister flitigt anlitas, derom
behöfver du icke tvifla. Men jag återkommer
till balerna.....

Det är naturligt, att man icke kan
begära att få se natur på dessa tillhåll för
onatur. Det blir derföre alltid ett pinsamt
intryck, att möta en glädje, som blott är
eu mask, en förevändning, ty den är hycklad
med samma beräkning, som en ed af
bedragaren. Man frågar sig med häpnad:
huru är det möjligt, att vårt tidehvarf — i
godt och ondt— fordrar så många och så
grymma offer?

Du klandrar mig kanske för pessimism?
. . . må gå! Jag vill i sådant fall blott
påminna dig, att jag derigenom tillhör en
menniskogrupp, som visserligen är långt
ifrån att utgöra en majoritet, men hvilken
dock svårligen kan bestridas äga ett djupt
och omfattande medvetande om vår tid.

Jag stod länge i går afton, betraktande
de framför mig svängande figurerna.
Hafva de roligt, finna de nöje och glädje i
dessa danslokaler? Jag vet icke.
Medgifvas måste, att der hvarken saknas skrik,
nojs eller uppsluppenhet. Der dansas
äfven med en viss hänryckning, som gifver
sig luft på olika sätt: antingen är den
stormande ända till fara för egna lemmar och
åskådarnes ansigten, eller ock utmärker
den sig genom en slags epikurism, i det
den gifver företräde åt ett ceremonielt,
afmätt menuett-tempo, dervid man tyckes
njuta af polkan, schottisch, vals etc.
alldeles som då man i små behagliga doser
smuttar ur sitt glas; slutligen ser man ännu
ett tredje slags häuryckning — och den
förefaller alldeles ytterst komisk—då
nemligen både kavaljeren och damen med ett
par dragoxars allvar plöja salongen
—alldeles såsom i den mest fashionabla societet.

Under mina betraktelser flög äfven en
tanke åt balerna och salongsdanserna inom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free