Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319’
hvad man företrädesvis kallar societet —
och jag kunde icke undertrycka en viss
skadeglädje vid åsynen af, huru man af
hjertans lust i denna demi-monde bjöd till
att öfverlemna dem åt frivolititen. Jag
fann vid dessa parodier, mera än
någonsin, att våra salongsdanser äro ohjelpligen
sålda. De hafva småningom alla gifvit
vika för tidens beqvämlighet och
derigenom förlorat sin karakter. Det återstår af
dem endast ett skelett, hvilket kan anses
vara ett uttryck af den tråkighet, det tvång
som sällskapslifvet lider af, och derföre
må de gerna hemfalla åt vanställan. Det
finnes dock ett slags danser som under
seklernas lopp blifvit
förskonade:—natio-naldanserna. Hvilken tjusningsmakt
utöfvar icke ännu en highland-fling, en
mazur-ka — jag menar icke cotiljongen —, en
saltarello, en tarantella.... Det är endast
i sådana danser vi igenfiuua en mening,
ett uttryck. Men de äro blott söderns
folk förbehållna; vi flegmatiska nordboer
sakna en sådan karakter i våra folkdanser
— och, likväl, vilja vi verkligen se dansen
i norden hafva någon friskhet, lif och glädje
kunna vi endast söka den hos polskan ute
vid midsommardagens majstång — eller vid
jullekarne; inne i balsalongen söker man
dem förgäfves. B—n.
Papperslyktans depesclipost.
Ytterligare i myntfrågan. Med anledning af vår i
N:o 37 införda korta redogörelser för bestämmandet
af ryska silfvermyntets värde vid landtdagen i liorgä
hafva vi af en korrespondent emottagit några
anmärkningar, hvilka här för utrymmets skull, endast i
korthet upptagas:
1). Korrespondenten framhåller det tvifvelaktiga
uti prof. Hällströms antagande, att det tillåtna
reme-dium vid myntningen kunde utgöra "några grän", då
man t. ex. nu för tiden anser det för vår "mark"
medgifna remedium af 2 doli (0,12 grän) vara
temligen drygt tilltaget.
Vi bedja här att fä förklara detta uttryck, som
möjligen kunnat missförstås. Det synes, att prof.
Hällström med uttrycket "några grän" här icke
menat bestämd vigt utan delar af probermarken, som
utgör ett stycke af hvad vigt som helst. Man bör
således icke tro, att han antagit, att vigten af rent
silfver i en rubel finge variera med några grän. Detta
vore påtagligen för mycket. Meningen är, att då hau
t. ex. vid undersökningarne funnit ryska Alexanders
rubelns silfverhalt i medeltal vara 13 lod 14f grän
på probermarken och den i sjelfva verket (enl. Kruse)
borde vara 13 lod 16 grän, han oaktadt denna
skilnad af I5 grän icke ansåg myntet underhaltigt. Om
vi enligt det ofvannämda beräkna det verkliga
remedium i de af prof. Hällström undersökta rublarne
(antagande 374 ass fint silfver på en rubel) finna vi för
detta fall en beskickning af endast omkr. 2,4 ass
(2,0 doli), hvilket är mindre än det tillåtna.
2). Vidare anser korrespondenten att det vid
landtdagen för rubeln antagna värdet, 33 skill. 7 runst.,
icke är öfverenstämmande med uppgiften om specie
riksdalers värde, utan borde rätteligen vara 33 skill.
6^ runst.
Detta äger sin fullkomliga rigtighet, men då prof.
Hällström erhöll det resultat, att de af honom
undersökta rubel-exemplaren i förhållande till specie
riksdalrarna borde gälla 33 skill. 8 runst., ansåg han
sig tryggt kunna tillstyrka ett mellantal, eller 33 skill.
7 runst. såsom det i praktiken rigtigaste.
Vi inhemta häraf den lärdom, att denna
förhöjning af i runstycke (eller procent af hela rubeln),
som man vid landtdagen tillät sig, är dubbelt större
än den som möjligen kunde komma i fråga om man
afrundade en rubel till jemnt 4 francs, ty dervid
felar man högst med procent.
3). Korrespondentens anmärkningar gälla vidare
den enl. "Ivruses Hamb. kontorist" antagna
bestämningen att en rysk rubel skulle innehålla jemnt 374
ass; detta tal anser ban icke fullt rigtigt, emedan det
förefaller troligt att decimalerna blifvit bortlemnade.
Vi äro heller ingalunda böjda att tro denna
uppgift vara exakt, ty Kruses arbete är naturligtvis
afsedt för rent praktiska ändamål, der icko
mikroskopisk noggrannhet varit ens af behofvet påkallad. *)
Att således i en så noggrann sak stöda sig på detta
arbete blir alltid vågadt. Besynnerligt förefaller
äfven att undersökningsmännen tagit alla sina uppgifter
derifrån och icke från Rysslands då gällande
myntförordningar. Man måste således betvifla, att
resultaten vid Borgå landtdag kunna vara fullt riktiga.
Dessa handlingar föra oss för öfrigt icke ett steg
närmare den noggranna lösningen af frågan,
huruvida ryska rikets normalvigter voro desamma för 60
år sedan som för det närvarande; och det är just
detta man borde hafva utredt. Då emedlertid ryska
rubelns silfverhalt varit lika äfven för 60 år sedan,
men vigt förhållandet emellan olika länder först
sednare blifvit tillförlitligare utredt, kan man utan
tvekan rätta sig efter de sednare resultaten och således
*) I företalet omnämnes äfven_ att man ansett
holl. ass vara en för ändamålet tillräckligt liten
vigtmätare, hvarföre alla länders vigter äro reducerade i
ass, oftast afrundade, utan decimaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
