Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355’
de..... Alla verldens trakter tyckas
hafva öfverenskommit om att prestera ett
exemplar af denna bålhet. Kanske ock
att denna öfverensstämmelse är en följd af
den stora jemlikhet, i hvilken dessa
outtröttliga trumpetare här lefva. Detta
lefnadssätt i hönspalatset, baseradt på
principen att "allt är så mycket som möjligt
gemensamt" och derjemte förenadt med
polygami, föreföll mig såsom en parodi
på kommunismens eller mormonernas
inrättningar.
Jag borde ännu tala om det rikhaltiga
urvalet af dufvor, guld och silfverfasaner,
påfåglar, perlhöns, och andra granlåtsfåglar,
bland hvilka man äfven ihågkommit den
för sina fjedrar värderade strutsen. En
del af dessa äro äfven tjenliga till en
väl-smaklig föda och leverera dessutom digra
ägg, såsom äfven fallet är med den
kolossala australiska Casuaren. Men nog
härom.
Man kan af detta flygtiga register finna,
att sällskapets inflytande på kulturen
tillsvidare torde vara af underordnadt värde.
De vigtigaste kulturdjuren hafva redan sin
gifna betydelse, hvilken lämpligast höjes
g«nom den mera vårdade skötsel, som är en
nödvändig följd af landtbruksväsendets
allmänna lyftning i Europa. De flesta djur
i samlingen äro från trakter, hvilka
egentligen sjelfva sakna en högre kultur.
Obestridligt torde det vara att
husdjurens arter numera svårligen kunna ökas i
Europa. Djurets vinnande för kulturen
är, som redan antyddes, en bortom
historien liggande bragd; menniskornas
egentliga framsteg på kulturens bana består
egentligen i den makt man vunnit öfver
den oorganiska naturen. Historien har
begynt från den stund då metallen blef
vunnen till ett kulturmedel; denna menniskans
underbara, och ännu på långt när icke
uttömda tillgångskälla, gör gränserna för de
lefvande djurens användande allt mera
trånga. Derföre är det begripligt, att den
ifrågavarande zoologiska trädgårdens samlin-
gar icke äro i stånd att förete ett enda
djur, af hvilket man kunde vänta sig
någon större framtid för kulturen. Svårligen
torde man äfven få hoppas på någonting
i betydelse liknande silkesmaskens
införande till Europa i början af medeltiden.
Denna händelse utgör dock näppeligen en
så vigtig beståndsdel af vår utveckling, att
man kunde anse den lika betydelsefull för
den kristliga tidens serskiljande från den
föregående, som t ex. åkerbruket och
metallens användande äro det såsom
gränspunkter emellan den historiska och
förhistoriska epoken. Ännu mindre lärer
man kunna fästa vigt vid de några
djurarter, dem Europa erhållit efter
upptäckten af Amerika. Denna verldsdel
erhöll deremot från gamla verlden hästar,
hundar och höns. Amerika hade, såsom
ännu är fallet, att erbjuda oss i utbyte ett
desto rikare urval från växtriket. Mig
veterligen är kalkonen det enda husdjur vi
hafva från Amerika, och icke ens denna
har ännu lyckats blifva mera allmän. Den
hemtades, såsom bekant, i början af
femtonhundratalet till Spanien och sednare till
England; men ännu 1570 var den en
sådan raritet, att kalkonen för första gången
i Frankrike serverades vid kung Karl IX:s
bröllop, ehuru denna rara stek redan några
år förut blifvit framlagd vid ett kalas hos
den tidens Rotschild, Jakob Fugger i Augs<
burg, och der tillvunnit sig kronisternas
uppmärksamhet.
Europas tilltagande befolkning och det
derigenom stegrade priset på lifsmedel jemte
föreställningen om några ännu obegagnade
djurarters användbarhet, torde väl till en
stor del hafva framkallat de sträfvanden,
som sysselsätta det af herr Isidor Geoffroy
stiftade sällskapet. Om man äfven måste
tvifla på framgången af dessa försök att
öka kulturdjurens arter, om mau äfven
derjemte icke får vänta sig någon egentlig
tillväxt af ändamålsenliga och billiga
födoämnen; så bör man likväl erkänna den
ädla afsigten bos upphofsmannen och
beundra den beredvillighet, hvarmed man för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
