Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396’
Polsk hvit öra, en PreuBsisb svart och en dito röd.
Sachsen Weimar består sig en hvit falk o. s. v.
Den dummaste af alla ordnar är väl
strumpebandsorden. Man märker genast att den fruktar att blifva
utsatt för ett hånande skämt af Albions söner, hvilka
äro nog enfaldiga att icke rätt vilja begripa sig på
band; derföre är äfven dess valspråk: "Honni soit qui
mal y pense" att betraktas såsom en förekommande
urskuld hos det storbrittaniska publikum. Arma
England, om icke ditt ordenssinne blir mera utveckladt
går flu helt säkert din undergång till mötes. Må
ordnarnes mängd fördubblas till antalet och tillvinna sig
en tredubbelt så stor riddarekrets, må de bilda hela
stora stjernegrupper på förtjenta mäns bröst — detta
är nödvändigt i en tid då förtjensten annars går
oförstådd i lifvet.
Så när hade vi förgätit en fullkomligt lika vigtig
belöningsinrättning som ordensväsendet, ja, nära nog
lika nyttig för statsinkomsterna, emedan äfven här
emottagaren tillöser sig en sådan heder. Hvad skulle
en person vara om han på utanskriften af ett bref
belt simpelt kallades "riddaren?" Nej detta namn bör
genom ett och ställas i det ljufvaste samband med en
annan titel. Först i sin förening bilda de då ett
■välklingande uttryck för personens medborgerliga värde.
En titel således är ett af menniskans första behöfver.
Huru ofta säger icke den hushållsaktiga
statsmannen: dertill hafva vi icke råd; men gäller det att
gifva någon en titel, för hvilken denne dessutom skall
betala, då myser ban godt och förklarar att det nog
finnes råd. Råd gifves det äfven af alla slag och för
alla olika grenar af menskligt arbete. Äfven hos oss
lider man ingen brist derpå, ehuru vi hafva det i
mindre skala än annorstädes; vi hafva råd för
jordbruket, handeln, kommunen, bergverken, kollegierna,
kanslierna, hofvet och staten. Vi hafva verkliga råd
och bara råd, och de enda egentliga äro ändå —
rådmännen. Alla de öfriga begagna sin titel blott såsom
prydnad och gud nåde den som glömmer att uttala
den ända till sista bokstafven. Du bar t. ex. ett
verkligt statsråd framför dig. Se då till att du icke af
språkslarf uttalar titeln såsom stassråd, nej lät för din
egen salighets skull det der t höras mycket väl, ty det
förtörnade rådet förlåter dig det aldrig: stassråd kan
ju lätt tagas för stadaråd, hvilket är ungefär liktydigt
med en lumpen rådman. Vill du dossatom ställa
honom fullkomligt till nöjes, så skjut nödvändigt äfven
"verkligt" framför titeln. Hos oss har man nemligen
änou icke kommit så låugt, att man till skillnad från
sin helgdagstitel består sig en hvardagstitel i det
dagliga umgänget med folket och sparar den förra blott
för storartade festiviteter. Furstaroe göra det väl
re-dan. De kalla sig i det vanliga lifvet helt enkelt till
Fursten af N. N. och framtaga endast vid högtider
alla sina hertigdömen, grefskap, baronier o. s. v. med
ett ord, alla vapensköldar i det stora sigillet. Detta
går emedlertid ej för sig med icke furstliga personer,
åtminstone bör man hafva en ytterst skarp urskiljning
vid bestämmandet af när en titelförkortniug kan
tolereras. Man må t. ex- väl förkorta en
öfverste-löjtnant till öfverste, en general-konsul till general, men
icke en öfver-forstmästare till forstmästare, icke en
general-konsul till konsul, ioke en
protokollssekreterare till sikter. Allt beror pä att hellre addera äa
subtrahera.
Till titlarnes förmån talar äfven den
omständighet, att fruarne härigenom slippa att heta blott fru,
hvilket alltid nedsätter dem till ett bihang åt männen.
När titeln deremot öfvergår på hustrun erhåller hon
en betydeiso af statsborgarinna och utgör dessutom
ett uppmuntrande redskap för mannens lystnad efter
en ny, vackrare och högre titel. Der en sådan
ärelystnad finnes, der finnes äfven ödmjukhet, och der
ödmjukhet finnes, der är den sanna lyckan, sä hos
individen som folken. Finnes det väl nägonting mera
förargelseväckande att åse, än huru den simplaste
engelsman, i det stolta medvetandet af sin
babeas-cor-pus-akt, skrifver sitt Jag med ett precis lika stort J
som en konung, ty äfven han betraktar sig säsom
skapelsens medelpmikt, för hvars skull den goda
guden skapat himmel och jord samt låtit sol, måne och
stjernor upp- och nedgä och för hvilken, likasåväl
som för Hertig Wellington och lordmayorn, den
engelska nationalskulden är kontraherad. En sådan
stolthet är egenkärlek. Nej, då gör man vida bättre
i att skrifva sitt jag, med sä liten bokstaf som
möjligt ocb läta det försvinna ibland de granna titlar
hvarmed man öfverhopa!- emottagaren; och när man
ändtligen kommer till slutet, mä man då lemna en
hel sida för sitt namn, hvilket man låter ramla ned
för en läng trappa af äre- och aktningsbetydelser, tills
att det slutligen, hopkrumpet, stadnar vid brefvets
yttersta kant, härmed viljande antyda sin goda vilja att
springa ännu lägre om blott papperet räckte till.
Konstantinopels underjordiska gungar.
(Öfversättning.)
Att Paris har sina katakomber,
flerfaldiga gånger besökta och beskrifna, vet
hvar-oehen. Mindre kända äro de
underjordiska hvalfven i Konstantinopel. De
anlades af grekerne för att, i händelse af en
belägring, tjena såsom vatten-reservoirer.
Genom turkarnes försumlighet ha många
af dem råkat i förfall; till andra äro
ingångarne så fullkomligt och sedan så lång
tid tillbaka förstörda, att ingen nu mera
vet angifva deras lägen. En af dem,
benämnd "de tusen och eu pelarnes sal", är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
