- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
399

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

399’

sorgfälligt undvikande pelarne, hvars prakt
fyllde prinsen med förvåning. Vattnets
entoniga plaskande, det af fackel-ljuset svagt
upplysta dunklet, medvetandet af den för
handen varande farau hade bordt nedtrycka
prinsens mod; men uppehållen af den
ma-homedanska tron på ett oundvikligt öde,
satt han i aktern af båten stolt och sluten,
beredd på allt, hvad än månde komma.

Då förnam slafvens skarpa hörsel i
fjerran årslag. "Man förföljer oss!" hviskade
han förskräckt och kastade facklan öfver
bord. Hon slocknade och ett
ogenomträngligt mörker omhöljde de flyende.

En svag ljusstrimma belyste matt de
aflägsnaste pelarne. Hon närmade sig och
tilltog i klarhet. Slafvens blick, lika skarp
som hans hörsel, upptäckte snart cn
annan båt.

"Der äro en mau och en qvinna, deri;
vi äro två männer. Vi låta dem passera
förbi!" hviskade ban åt sin herre.

Båten kom närmare och närmare. Med
öfverraskning och förundran betraktade
prinseu fruntimret, hvilket icke endast var
ungt, men äfven af stor skönhet. Hennes
slöja var tillbakakastad. Hennes
följeslagare var en högväxt man i turkisk drägt;
men auletsdragen och deu ljusa
hudfärgen förrådde en utlänning. Nu
varseblef-vo desse vid skenet af sin fackla prinsens
båt. Damen uppgaf ett skri och dolde
sig i sin slöja. Me» hennes följeslagare,
ehuru synbart öfverraskad, ropade modigt
på god, fastäu med en fremmande accent
betonad, turkiska:

"Ilallåh! Hvem der? Vän eller fiende?"

"Jag är Mahmud, den olycklige!"
svarade prinsen stolt.

"Ej längre olycklig!" svarade med en
vördnadsfull helsning flanken, ty en
sådan var ban. "Det är nu en timme sedan
Seraljens kanoner förkunnade Mustaphas
afsättning och din thronbestigning."

"xYllah vare lofvad!" utropade Mahmud.
"Men hvem är du? och hvem är din
led-sagarinna? Tala öppet, ty din lyckliga
underrättelse stämmer mig till ädelmod."

Frågan var snart besvarad. Franken
var en engelsman och hans följeslagarinna
dotter till en grekisk köpman, hvars hus
blifvit stormadt af en rasande pöbelhop.
Han hade räddat henne, i det han genom
en hemlig dörr bortförde henne till den
pelaruppburne vattendammen. Sultanen var
belåten. De återvända tillsammans till
Seraljen, hvarest man, såsom Franken
förutsagt, öfverallt sökte den nyss utropade
sultanen.

Franken gifte sig någon tid derefter
med grekinnan. Efter ett kort uppehåll i
England återvände de till Konstantinopel,
der den lycklige äktamannen fann en
ärofull anställning vid den Höga Portens marin.

Till ofvanstående beskrifning öfver
Konstantinopels underjordiska gångar tillägga
vi följande, af tidningen "Salut public"
nyligen meddelade notis:

Tvenue fransmän råkade under en
jagt-färd mellan Therapia och Bujukdere på en
af rör öfvervuxen, och af knotor och
skelett omgifven håla eller källare, hvarest de
med tillhjelp af facklor upptäckte, att
hvalfvet stod i förbindelse med en vidsträckt
underjordisk byggnad. Vid hålans ända
ledde ungefår 20 trappsteg ned till ett rum,
hvarest en källa sorlande bortrann i ett
vidsträckt bäcken. Vid foten af trappan
funno fransmännen lansspetsar och några
fullständiga rustningar. I ett annat
underjordiskt gemak fann man jernkistor, hvilka
man med svårighet förmådde uppbryta. En
af dessa kistor var fylld med mynt- och
metall-smiden, de andra med värdefulla
handskrifter. De lycklige upptäckarene
behöfde 5 fulla dagar blott för att bringa de
funna sakerna uppför den nämnde trappan.
För att ej inviga någon af de infödde i
hemligheten, och fruktande att man kunde
göra dem besittningen af skatten stridig,
underrättande fransoserne om fyndet
endast en fransk sjökapten, som låg för
ankar vid Bujukdere, och denue understödde
dem i att föra effekterna ombord på sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free