Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Före - XXVIII. Banketten i Chateau-rouge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
för att uppnå det allmänna målet. Om man i 17
år arbetat på att söndra för att slå ned, försvaga;
skola vi med alla våra krafter arbeta på att för-
ena, för att återuppråtta, för att befria! Redlig-
het! Upphöjda tånkesått! Frihet!”
Presidenten Grisier (medlem af centralköm-
mitteen) proponerade en skål för: ”Förbättrande
af arbetsklassernas tillstånd.” ”Alt göres ge-
nom folket ,” såger han, ”ingenting göres för det.
Folket gifver sitt lif för friheten utan att eröfra
henne.
Det uppfyller alla sina skyldigheter; det njuter
af ingen råttighet.
Det gifver oupphörligt; det får aldrig.
Skall då detta vara dess ständiga öde? !
På en ryktbar tid, en tid full af åra och fara,
en tid så misstydd, så förklenad men som dock
nu Gud vare lof! med hvarje dag finner nya och
berömda försvarare, då Frankrike till sina barn
låt höra dessa ord af sorg: Fåderneslandet år i
fara! höjde gig ett utomordentligt rop af hånfö-
relse mot himlahvalfvet, förklarande för verlden
att det pånyttfödda Frankrike och den uppkom-
mande friheten icke skulle förgås! — Hvem höj-
de detta rop? Folket. Det var folket som besva-
rade den sublima appellen; folket som med nakna
fötter och utan bröd men med fosterlandskårle-
ken i hjertat kastade sig öfver de tåta motstånds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
