Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter - XXII. Luxembourgspalatset. Några ord om Louis Blancs läror - XXIII. Penningekrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
278
net tillhörde medbörgaren Nicolas Gay, stentHög-
gare, en man i hvit "blus , som genast afsade sig
’den heder; ödet honom beskårt. Några" andra
följde hans exempel och då slatligen alla voro
valde och deribland tre snickare, öfverlåtö två af
dessa sina rättigheter på andra arbetare, ur hvil-
kas professioner ingen representant blifvit vid
lottdragningen gynnad. Sammankomsten afsluta-
des och de utanför våntande folkmassorna voro
nyfikne att höra resultatet deraf. Åfven de för-
klarade sig nöjde med hvad som skett och be-
sannade genom sitt uppförande hvad Louis Blanc
nyss om dem yttrat: ”Bleka och hungriga begåra
de arbete, hvilket man icke kan gifva dem; och
når man år tvungen att med smärta svara död:
våntå ånnu!’ så draga de sig tillbaka med otd-
ning och lugn, och låta endast höra ett enda föp:
”Lefve republiken!”
AX.
- Intrycken af revolutionen voro olika. Ordet
. republik hördes med fasa och förskräckelse af
mången, som blott hade för ögonen den förra re-
publikens rysligheter. Adeln, "förbittrad öfver att
redan hafva mistat sitt adelskap, såg håruti ’en
våldsam och förfårlig början och talade blott om
anarki och terreur. De skyndade att till rampris
ryttra håstar och equipager, afskedade sin be-
I
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
