Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efter - XXIII. Penningekrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
tjening, sålde till guldsmederna sitt eleganta silf-
ver eller låto slå penningar af det på myntet och
utvexlade sina assignationer mot klingande mynt.
Vid banken gjordes queue för att slippa in och
.under förloppet af några dagar utvexlades der 40
millioner 1 silfver. Man såg menniskor med alns-
långa penningpåsar båra allt hvad de förmådde.
Då ordres ingått till provisoriska regeringen om
detta förhållande, gafs befallning att banken på
några dagar skulle hållas stångd. Nu blef sin-
nesoron fullkomlig. Vexellörernas butiker voro
tomma och de som ånnu hade något qvar ville
för en tusenfrancessedel blott gifva 750 francs i
silfver och för 1000 francs i guld fordrades 1100
francs i silfver. Hårtill kom, att de största ban-
kirhusen instäållde sina betalningar. — De rika
borgarne, de stora fabrikanterna, kapitalisterna
eller de så kallade penningearistokraterna, som
under Ludvig Filips tid åtnjutit så många före-
tråden, trodde nu allt vara förloradt. Långese-
dan hade de bordt draga sig tillbaka ur kom-
mersen enligt det gamla ordspråket att lefva och
låta lefva, men alltid oförnöjde fortsatte de sin
rörelse för att girigt öka sina millioner. Nu, i
farans stund, då de framför andra bordt lemna
det betryckta fäåderneslandet hjelp och bitråde,
. voro dessa Mammons trålar de förste, att draga
gig tillbaka, tillstånga fabrikerna och neka arbete
och bröd åt sitt eget folk. I vildare tider skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
