Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
heter. Det var därför en i sig ren och naturlig åstundan
hos vår Frälsare att så långt, som det var möjligt, slippa
att dricka den bittra lidandeskalken. Likväl är det icke
så mycket själfva lidandet och döden, som Han i sina
bönerop utur djupen beder att få slippa; ty huru mycket än
Hans mänskliga själ vid det gudomliga ljusets
undandragande var omtöcknad af mörker, kunde det ej för Honom
vara ovisst, att Han för världens synder måste lida och
dö, såsom Han ock därom talat upprepade gånger före sitt
lidande. Utan är det framför allt den närvarande
ångestfulla känslan af Guds vrede och den kväljande fasan för
de evighetskval, som Han ser framför sig, som Han önskar
måtte undgå Honom och som drifver Honom att åter och
åter ropa till Gud om hjälp, på det Han måtte gå sitt
lidande både till mötes och igenom med den rätta
frimodigheten och den fullkomliga villighet, som var af nöden, om
Hans offer skulle kunna vara den himmelske Fadern
täcke-ligt. Därför säga vi ock:
3:o. Jesu ropande utur djupen var ett ropande i
full öfverlåtenhet åt Guds vilja.
Jesu ropande till sin Fader om hjälp utur
bedröfvel-sens och ångestens djup var ett ropande af hjärtat. Ty
det var, såsom sagts, Hans innerliga och allvarliga
åstundan, att denna lidandeskalken skulle om möjligt undgå
Honom. Men därvid var icke ens den minsta strid eller
gensträfvighet i Hans vilja emot Hans Faders, enär Han
uttryckligen hvarje gång, Han framställde sin bön, tillade:
Dock icke som jag vill, utan som du vill. Faderns vilja,
som bevekt Honom att blifva människa för att frälsa
syndare, och hvars görande alltid legat Honom så om
hjärtat, att Han kunnat om sig betyga: Min mat är det, att
jag gör Hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar
Hans verk, denna Faderns vilja underordnade Han sig
äfven nu så helt och fullkomligt, att Han intet högre åstun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
