Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
tills den en dag befanns vara död, och huru hon
då gråtit och begrafvit den lilla stackarn ute i sand-
backen.
Åke kände sig helt sentimentalt stämd af dessa
och andra små förtroenden, men så bröt han upp.
Han såg oförmärkt på klockan, hon var nära 2.
Hela familjen följde honom ut på gården, och då
händelsevis ett kvinnfolk kom gående där förbi, frå-
gade skolmästarmadamen i öfvermåttet af sin glädje
och kanske också för att briljera litet:
»Se Stina! Kanske ni känner igen pastorns Åke?
Det här är just han det. Känner herr Åke igen
Stina i Gropen?»
Nej, det gjorde han inte, och inte kunde väl Stina
känna igen honom heller. Och så skrufvade han
litet förtretad på sin pincenez, lyfte på hatten och
gick backen utför.
Litet fyllnad hade han fått, men mera behöfdes.
Hvart skulle han nu ställa kosan? Gårdar och byar
lågo flockade öfverallt, men hvarthän?
Han slog in på den stora, breda landsvägen, såg
sig nyfiket omkring åt alla håll och märkte, att här
var ett hus nybyggdt, där en ladugård flyttad, en
gärdesgård rifven eller en stuga borttagen.
Bäst han långsamt gick vägen fram, fick han se
ett par små flickor, tre långskäggiga getter och en
kolossal gumma innanför ett staket invid en stuga.
Han hälsade och tittade. Jo, visst var det gumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
