Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Berg, fanjunkar Bergs gamla enka. Kors, bodde
hon här!
Han lyfte på haspen och steg in genom grinden.
»God dag, mor Berg! Tack för längesen!»
Han slog gumman i hand, utan att hon visste,
hvem han var.
»Hm? Hm?» mente hon frågande.
»Känner inte mor igen mig? Jag är pastorns
Åke.»
»Ah, du min skapare! Är det Åke! För all
del, kom in, kom in! Ja, aldrig har jag väl sett
på maken!»
Och gumman satte i väg in från både flickor och
getter och Åke efter.
»Här ska väl vankas något», tänkte han ego-
istiskt nog, »åtminstone en duktig smörgås.»
»Ja, bevara mig», småpratade gumman, »att Åke
kommer hit! Och är stora karlen nu! Kors, nog
minns jag väl, när han inte var högre än så!»
Och hon utmärkte med handen afståndet ifrån
golfvet.
»Och hur är det med far nu, den rare pastorn?
Och pastorskan sen? Döda, åh Gud bevars! Ja,
så går det, i dag röd, i morgon död. Får jag bjuda
på litet saft och vatten?»
Och så försvann hon in i ett annat rum och
började slamra med glas och skedar. Men då hon
kom ut igen, bad Åke att i stället få en tår mjölk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
