Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
det var då åtminstone litet mer föda i den än i det
andra skvalpet.
»Ja, så gärna så», tyckte gumman, helt förvå-
nad öfver, att han inte hellre ville ha det andra.
Och så kom ett stort mjölkstop fram med röda blom-
mot på och Åke drack och drack. Åh, så godt!
En stund därefter stod han åter ute på den sol-
varma vägen. Klockan var nu 3. Han hade för
den dagen uppgifvit hoppet om middag, nu gällde
det att få litet eftermiddagskaffe, en bastant afton-
vard och ett bra nattkvarter. Åke ryste smått, då
han tänkte på det senare, ty det skulle ju kunna
hända, att det blefve lika motigt att få en mjuk och
varm säng som middag. Men det ville han ej tänka
på ännu.
Plötsligt fick han en idé och en ljus idé ändå.
Tänk om han skulle slå två flugor i en smäll!
Där borta låg ju länsman Linds lilla vackra hus
ibland löfven. Att han inte hade tänkt på det förut,
för alla gånger han varit hos den gamle kommissa-
rien och hans fru! Om han skulle gå dit? Nog
var det väl en bra bit väg öfver gärdet, men hvad
gjorde det? Säkert skulle han få middag, om ej
både middag och kaffe.
Han sträfvade dit. En hund kom vänligt häl-
sande emot honom och det bådade godt, men på den
syrénomkransade gården stod ett förspändt åkdon.
Det såg motigt ut här med, men kanske det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
