Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
så mycken godhet. Han satte sig ner på bänken
vid fönstret.
Men nu öppnades dörren och in trängde sig
pojkbytingen och en liten flicka med lingult hår,
och efter dem kom mor själf, en stor grann kvinna
med klara ögon, rak näsa och präktig figur. Det
var den nuvarande Oppgårdsmor.
»Jag skulle väl in och se, hvad det är för en
karl, som frågar efter vår gamla farmor», sade hon
upplysande och såg på Ake.
Han smålog.
»Jo, jag är pastorns Ake», sade han, »men inte
vet jag om ni känner mig.»
»Ah kära söta! Ar det Ake! Ja, jag säger då
det!»
Hon hälsade hjärtligt och frågade nu, om inte
Ake mindes henne; hon hade ju gått fram för pastorn.
»Mins han inte Lisen i Näsby», undrade hon.
»Jag var ändå släkt med Erik här och fick gården,
då han dog, ja, det vill säga, det är farmors än,
förstås. Och nu är jag gift och är snart 40 år. Ja,
Herre Gud så tiden går! Men nog minns väl Ake
mig?»
Ja, nog borde han väl minnas henne, ty det var
hon värd och grannare bondkvinna kunde man sällan
få se, men han ville ändå inte precis taga på sig,
att han erinrade sig henne så med detsamma.
De pratade en stund om åtskilligt, och så tog
Pastorns Ake. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
