Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
baka. »Men, som sagdt, vi ha aldrig varit i hand-
gemäng inte!» tilläde han liksom litet kavat öfver
det goda förhållande, som i alla fall rådde mellan
honom och gumman.
Tanken på skilsmessa föresväfvade honom emel-
lertid mera än en gång, men att sätta den i verket
tror jag knappt föll honom in. Han tycktes lika-
som finna en lisa såväl däri, som i ett och annat
förstulet ord därom, och hade till och med vid ett
tillfälle, då hans eljes goda humör och tålamod sveko,
slängt fram ett förlamande ord åt sin Greta.
Gumman blef rent perplex och kom sättandes
ner till skolhuset med en rasande fart, och hade i
enrum ett långt och allvarsamt samtal med vår far,
som med bibel i hand och glasögon på näsan med
eftertryck visade och bevisade henne, att hon gjorde
stor synd emot sin lille vänlige man.
»Asch! Det är en sehasker till karl!» mente
käringen morskt. »Och Fnysen skälla de honom
hvart han sticker näsan! Och så brås jag på mor
min, ser skolmästarn, och har ett styft sinne––– »
Till sist och efter lämplig behandling tog hon
dock till bönboken och mjuknade till och med upp
så pass mycket att hon fick tårar i ögonen. Men
— jag tror inte att hon blef något särskildt bättre
ändå, fast hon väl under de närmaste dagarne och
kanske veckorna med sökte hålla sig någorlunda, i
skinnet. Människan hade nämligen ett svårt humör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
