Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
som med åren blef än knarrigare och gnatigare, och
det var nog rent omöjligt för henne att ändra sig.
Det var för resten medfödt, ty mor hennes hade
varit likadan, sa folk.
Så gick Per Ols Anders i Åsbo och gifte sig
med en utsocknens flicka, som var både förmögen
och grann, och det senare fick nog den stackars
Fnysen till sin grämelse erfara. Ty ej förr hade
det ringa paret kommit sig en smula i ordning på
sin präktiga gård och skommarn gjort den nya ung-
mor det första paret skor, förrän han gaf skolhuset
och dess madam alldeles på båten — men bara föl-
en tid — och lefde därefter endast för den rosiga
Anna.
Ja, det vill säga, han fick ju inte mera än ta
mått på hennes fot — fast det ju kan hända att
han lagade så att han fick ta det ett par gånger
— och så konstruera ihop skorna och profva af dem
en smula, men det var’ mycket nog för mäster det,
det förnöjde honom för flera veckor. Och vid dessa
sina lyckliga stunder begagnade han ögon, öron och
alla sinnen, drömde sedan om den fagra Anna både
bittida och sent och sjöng hennes lof på den allra
finaste fransyska.
»Var det inte jäsingen till karl, den där Anders
i Åsbo», sade han med sin vanliga näston, hvilken
blef allt fullkomligare hvad åren runno undan, »som
kommer hit till gränden med en sån rar och rosig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
