Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Wallmark såsom den gamla skolans förkämpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io9
I de rörelser, som förspordes inom vår litteratur,
spårade Wallmark deras tyska ursprung. Han läste med
uppmärksamhet de utländska arbeten, som inköptes för Kungl,
biblioteket och de litterära journaler, som där höllos. Som
de flesta voro tyska, lärde han därigenom känna den tyska
litteraturen och dess senare utveckling och kunde lätt jäfva
Hammarskölds ständiga tal om »Journalredaktörens grofva
okunnighet i den tyska litteraturen». Han kände den
tvärtom ganska väl och äfven den opposition, som stiftarna af
den s. k. romantiska skolan i Tyskland, bröderna Schlegel,
där framkallade genom de domar de i sina Journaler,
Athe-neum och Europa, afkunnade öfver Tysklands och
Frankrikes äldre författare. Så hette det t. ex., »att Tyskland
dittills alldeles icke ägt någon litteratur, men först nu (1802)
var på väg att få en», att Klopstock »kanske skulle blifvit
en skald, om han studerat de spanska skalderna», om Lessing,
»att han mer skadat än gagnat Tysklands sköna litteratur»
o. s. v. Dessa åsikter fingo snart anhängare, isynnerhet
bland de yngre författarne, som gingo ändå längre i
fördömelse, bitterhet och hån.
Att de Schlegelska åsikterna lifligt omfattades af
Sveriges yngre Vitterhetsidkare röjdes snart, äfvenså deras
begär att på Sveriges författare och dess litteratur tillämpa
de tyska förebildernas domar. Den förste, som försökte sig
häruti var Hammarsköld. I sina tvenne arbeten
"Öfversättningar och imitationer från äldre och nyare skalder» samt
»Läsning i hvarjehanda» beskyllde han Dalin »att hafva
pålagt oss den gallikanska opinionens ok», kallade Kellgren
en författare, ::som aldrig lyftes till högre musers värld»,
»som Phoebi lyra aldrig varit förunnad», Virgilius en
»poetisk dilettant», Horatius »stor endast i konst», franska
litteraturen fördömdes, vårt eget lands kultur skildrades i de
svartaste färger och på »poesi var ej att tänka». Slutligen
lämnades dock den trösten, »att människosnillet just nu höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
