Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IQ9
till honom, expeditionssekreterare L. A. Ekmarck, var
sekreterare och under flere år besörjde redaktionen af sällskapets
tidskrift, »Läsning för folket», till hvilken Wallmark ibland
sände uppsatser. I mars 1853 underrättar Ekmarck sin
gamle vän om att sällskapet i Stockholm erhållit mer än
60 ledamöter och i Göteborg 50, samt att ständerna anslagit
medel till inköp af sällskapets tidskrift, som borde utdelas
till alla folkskolor i riket. Han tillägger vidare: »Jag har
nyligen haft bref från Atterbom. Han skrifver bland annat:
’Hvem som en gång skall skrifva en minnesteckning öfver
mig? (Jag hade frågat det.) Ja väl, därpå får framtiden
svara. En fjärmare framtid gör sig förmodligen föga besvär
med att om mig inhämta någon synnerlig kännedom, och
större besvär därmed gör sig visst ingalunda den närmaste
framtiden. De, som hafva känt mig, äro bortgångna från
jorden. Det nuvarande unga släktet, ur hvilket väl en dag
’på ämbetets vägnar’, min minnesteckning skall framstå,
har för mig intet hjärta, vet ej hvad jag gjort eller förstår
det ej och frågar ej heller efter att någonsin veta eller
förstå det. — Ja, jag är säker, att hedersgubben Wallmark,
om han öfverlefde mig och gjorde mig till ämne för en
teckning, skulle utföra den med större både sanning och
värme än hvilken som helst af bemälte herrar’. — — —
Aldrig har väl ordspråket Tempora mutantur varit mera
till-lämpligt än här! Wallmark och Atterbom, cheferna för den
klassiska (akademiska) och den fosforistiska skolan, fordom
hvarandras antipoder, som mot hvarandra kämpat den
hätskaste kamp, äro nu de bästa vänner i världen. Den ene
önskar sig den andre helst af alla till panegyrist, och den
andre skulle säkert ej ha något emot, om hans forne
motståndare gjorde honom samma återtjänst. Jag har anfört
detta, emedan jag vet huru mycket det fägnar ditt redliga
hjärta att se huru dina forna antagonister numera, sedan
passionerna svalnat och ögonen öppnats, gå dig till mötes
med öppna armar. Från professor Fryxell har jag äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
