Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Kungsör och Wallmarks sista lefnadsår där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
haft bref. Han mår väl och har föreslagit mig, att jag skulle
begagna Stjernhjelms grafskrift »Vixit, dum vixit, laetus*».
Jag har svarat, att jag ej vågar tillämpa en så stor mans
motto på en så liten person och att det lilla ordet »dum»
äfven afskräcker mig, då någon hederlig vandrare, som ej
förstår latin, lätteligen kunde uttyda ordet efter dess svenska,
bemärkelse och därvid tänka, att om mannen varit litet
dum i sin lifstid, så kunde de efterlefvande väl ändå låtit
bli att sätta ut det på grafstenen».
I slutet af 1853 erhöll Wallmark Svenska Akademiens
Karl Johans pris. Underrättelsen härom lämnades honom,
i bref från Akademiens sekreterare, Bernhard von Beskow,,
som skrifver:
»Till Kanslirådet och Riddaren af K. N. O.
Herr P. A. Wallmark.
Det af akademiens höge beskyddare förärade pris har
akademien innevarande år enhälligt tillagt Herr Kanslirådet
såsom Svenska vitterhetens nuvarande nestor, hvilken för nära
ett halft århundrade sedan eröfrade för första gången
akademiens belöning och därefter under en mångårig litterär
verksamhet, dels såsom vitter konstdomare, dels lycklig
författare i flera af litteraturens grenar, förvärfvat sig flerfaldiga
anspråk på akademiens aktning. Då priset denna gång,
hvad som tillförene icke timat och äfven hädanefter torde
blifva sällsynt, förvandlats till en jubelbelöning, föreställer
sig akademien, att dess aktningsvärda föremål skall äga en
särskild tillfredsställelse vid den erinran, att utmärkelsen är
grundad af den belönades och akademiens gemensamma
beskyddare och välgörarare, Konung Karl XIV Johan, och
att sålunda priset egentligen är en från honom genom
akademiens hand lämnad belöning.
Sthlm den 20 dec. 1853.
På Sv. Akademiens vägnar
Bernhard von Beskow, akademiens nuvarande
ordförande och sekreterare.»
* Så länge han lefde, lefde han glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
