Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 33
-seghet, som charakteriserade det rike hos hvilket hon funnit sin
tillflykt. Under hpnnea händer försvunno en mängd af den klassiska
forntidens herrligaste verk, och Alexandrinernas storartade
grarama-tikaliska och lexikaliska arbeten, deras lärda kommentarier och
monografier sammandrogo sig till torftiga kompilationer, som endast
kunna gifva oss en otydlig föreställning om det rika material, som
gått förloradt. Men icke dessmindre stå vi i en omätlig skuld till
denna sistà ättlägg af forntidens philologi; den utgör
föreningslänken mellan denna oeh den moderna, och dess förflyttande på en
annan jord blef hufvudorsaken till den sednares uppkomst. Mer
än en gång har det blifvit anmärkt, att det synes som skulle
Försynen så länge velat bevara det Ostromerska riket från fall, blott
på det att vestra Europa skulle hinna den grad af utveckling, som
det behöfde, för att kunna tillegna sig de frukter af den antika^
kulturen, som derifrån skulle detsamma tillföras.
Det var i 14:de århundradet sora de klassiska studierna
åter-väcktes till nytt fif inom vestern i det land, som utgjort den
Romerska bildningens medelpunkt, som egde de flesta
minnesvårdarne af dess försvunna glans, som genom sina universiteter, sina
blomstrande fria städer och framför allt genom sin befolknings
rörliga, för formskönheten öppna sinne var framför andra länder
egnadt "Titt blifva den pånyttfödda klassiska bildningens vagga.
Denna antikens återuppväckelse är fästad vid två af den Italienska
literaturens mest lysande namn, Petrarca och Boccaccio. Det var
isynnerhet den förre som, i besittning af en för, hans tid lika
ovanlig bekantskap med Romerska literaturen, som förmåga af Latinska
Språkets korrekta och smakfulla behandling, kunde, genom det
utomordentliga anseende han åtnjöt, göra sin varma kärlek för
antiken till ett sina landsmäns gemensamma interesse. Snart utbredde
sig öfver hela Italien en allmän ifver för uppsökande och bevarande
af den klassiska forntidens lemningar. Handskrifter framsöktes både
i och utom Italien och mångfaldigades genom afskrifter, och de
klassiska författarnes arbeten studerades med en enthusiastisk
hängifvenhet och beundrau. Från Constantinopel ankommo redan
un–der 14:de, men ännu mer under det följande seklet, en mängd
utmärkte lärde, som medförde stora förråder af Grekiska handskrifter
och som för det nyväckta klassiska studiet öppnade tillträdet till
den Grekiska fornverldens sedan så lång tid obekanta område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
