Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
lägre, elementära, och den högre bildningen. Visserligen funnos
här och der, äfven .under Medeltidens djupaste forfall, män, som
voro i besittning af en större och mera omfattande klassisk
bildning; men xde stå mera såsom undantag och utan betydligare
inflytande på sin samtid. Och äfven dessas vetande var både till
omfånget inskränkt och till sin inre halt högst ofullkomligt: den helt
och hållet forändrade verld, hvari de rörde sig, gjorde för dem en
klar uppfattning af antiken omöjlig, så mycket mer som den
fullkomliga obekantskapen med Grekiska språket stängde för dem vägen
till den klassiska bildningens källa; och då deras studier af de
klassiska författarne mestadels afsåg den praktiska nyttan för lifvets
materiella belof och för den theologiska vetenskapen, så var en
gifven följd, att hufvudsakligen de delar af den Romerska
literaturen, som från denna synpunkt kunde erbjuda någon fördel,
anlitades; men dessa äro just de, som för den klassiska bildningen äro
de minst vigtiga.
Ett talande bevis på de klassiska språkens tillstånd vid den
tiden kan man fiuna deri att 1 början af 14:de århundradet det då
liksom nu berömda Pariser-bibliotheket endast egde 4 antika
författare, Cicero, Ovidius, Lucanus och Boethius.
Så var i Vesterlandet philologien ända till namnet försvunnen.
De klassiska författarne fortforo visserligen att afskrifvas i klostren,
och det Latinska språket, om ock efter hand undanträngdt af de
nybildade språkidiomerna, bibehöll inom kyrkan sitt herravälde obe-
Sdt; men det hade alltmer vanslägtats från sin ädla urbild och
om barbariska grammatikor och ordböcker alltmer befästats i
sin råhet. Grekiskan var nästan fullkomligt utdöd, sedan den äfven
i de af Ostroraerska riket eröfrade delarne af Italien snart blifvit
utträngd; endast några kloster i det fordna Magna Græcia bevarade
ännu svaga lemningar derutaf, då den nya tiden ingick.
I Östromerska rike|, fortlefde Grekiska språket, ehuru på ett
mer och mer kringskuret område, så länge som detta mumielika
välde bestod. Men den philologi, som i Alexandria så yppigt
blomstrat under Ptolemæernas och derefter under Eomarnes hägn, kunde
icke i Constantinopel länge hålla sig mot de ogynnsamma
inflytelser, som theologiska stridigheter, åtskillige Kejsares afvoghet samt
yttre och inre politiskt betryck utöfvade. . Hon sammankrympte mer
och mer, men bibehöll sig dock under sitt tynande lif med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
