Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352’
Det är således en felaktig åsigt att föreställa sig, att skolan
har fullgjort sitt åliggande, då den bibringat ungdomen det
kun-skapsmått, som lagen Tordrar. Om hon i detta fall förmådde att
åstadkomma aldrig så mycket, men de ynglingar, som derifrån
utgå, sakna gudsfruktan, fosterlandskärlek och andra dygder, så
har fäderneslandet föga att hoppas af dem för framtiden. Vill
staten hafva en garanti för alt de kunskaper, som i skolan
meddelas, skola gagna det allmänna, så måste allt möjligt göras Cör
skolungdomens seder, och uti deras renhet en borgen sökas
der-, för, att de meddelade kunskaperna komma att gagna och icke
att skada fäderneslandet. 1 fordna tider stodo våra läroverk, i
afseende på det kunskapsmått, som de bibringade sina alumner,
utan tvifvel i de flesta fall efter de närvarande. Likväl utgingo
från de förra mänga män, som genom insigter och duglighet
gjorde heder åt sig sjelfva och fäderneslandet; och i allmänhet
saknade icke Sverige under dessa skolors verksamhet goda
tjenstemän. Orsakerna till detta förhållande, oaktadt
bildningsanstalternas relativa ofullkomlighet, är utan tvifvel att söka i den
gudsfruktan och fosterlandskärlek, som utmärkte våra förfäder, och för
hvilkas utbildning undervisningsanstalterna nitiskt arbetade. Den
oegennyttiga allmänanda, som utmärkte fordna tider, torde det ej
vara så lätt att återkalla i våra sjelfviska dagar; men likväl kunde
och borde skolan efter vår öfvertygelse göra mycket för den
allmänna sedligheten; och hon sviker den heligaste af sina pligter,
der hon försummar att försöka det yttersta, som står i hennes
förmåga för* delta mål.
Men någon torde invända, att det sedliga tillståndet inom
våra skolor är godt nog, emedan inga högljudda klagomål hafva
hörts deröfver. Vi vilja ej bestrida, att det på ett och annat
ställe så kan förhålla sig; men att det i allmänhet skulle vara
tillfredsställande, förnekas på det bestämdaste. Att inga klagomål
hörts af, kommer sig väl deraf, att man är så upptagen af att
ordna och sköta den egentliga undervisningen, att föga tid
återstår, för att tänka på ungdomens seder. Dessutom ligger det,
såsom vi här ofvan antydt, uti tidsandan, att mera fråga efter, hvilka
framsteg det uppvexande slägtet gör uti vetande, än huru det är
beställdt med dess seder och uppförande inom och utom skolan.
Ehuru många inse det origtiga uti denna åsigt och de skadliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
