Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8»
minära situationen (som framställes för medelst imperfektum) göre»
af den ena författaren lång, af den andra kort, och det bäst
passande tillfälle att öfvergå till parfait défini, torde icke alltid vara
lätt att finna.
Hvad subjunktiven beträffar, anse vi några tillägg behöfliga
att göra vid Oides språklära. Så bör concevoir upptagas b!and de
verber, som fordra denna modus, Vidare under femte regeln:
sattendre, se døuter, il paraitil est vraisemblable; äfvenså å andra
sidan, tillsaramans med ignorer: dissimuler och poser en fait.
Sup-poser hör väl ock snarare till femte regeln än till den första. I
en not kunde blott behöfva nämnas, att ett och annat till den
femte regeln hörande verb, t. ex. supposer, dire (i jakad imperativ
form och då subjektet i den underlydande satsen icke är den
tilltalade) åtföljas af subjunktiven *) I en not till sjette regeln
(åtminstone i så gammal upplaga som vår) förekommer följande mening;
»Detta fall igenkännes alltid derigenom, att det relativa pronominet
kan försvenskas med sådan som, så beskaffad att». Vi hafva aldrig
kunnat begripa denna förklarings tillämplighet. Vid följande
bit-hörande meningar t ex. cherchez-moi un domestique qui sache écrire,
Vnseigner, par ler le franqais; fai un domestique qui sedt le franqais,
måtte ej kunna bestridas, att qui likaväl i den sednare som i den
förra meningen kan försvenskas med de för ’igenkänning’ angifna
orden. . Vid regeln 9 torde allt vara" på sin plats att parallelt
uppställa de locutions conjonctives, hvilka hafva indikativ efter sig. En
liten tillstymmelse härtill har Utg. (st. 25 not 4) försökt
åstadkomma, äfvensom att reda modus och tempus, erforderliga efter
iusquà ce que,
Skrifofningama lemna tillfälle till öfning af participerna, syn»
nerligen kanske hvad g 296 mom. 1 beträffar. Väl få böjningar
och svårare fall förekomma emellertid. En enda anmärkning vilja
vi tillägga och sedan bjuda participerna farväl. Olde har (och man
må icke förtänka honom det) i £ 300 mom. G öfversatt le peu
med »brist». Det är icke blott det andliga lifvet (sedt från
Christen-domens synpunkt) som bokstafven dödar; — den tjenar ofta till
att döda (andligt) ve ta ode i hvad rigtning som helst. Om vi, efter
meningens beskaffenhet, substituerat, i st. f. ’brist’, något annat
uttryck^ hafva vi alltid af hvarje lärjunge — en, ofta flera gånger
fått jakande svar på frågan: Är participet böjdt? Förklaring
häröfver torde böra sökas vida mindre i ofullständig definition och
öfversättning i den franska läroboken, än fastmera i bristfällig
läro-method (icke strängt modifierad, icke interessant, icke nödvändig
utanläsning), redan och förnämligast i skolans lägre stadier, och
*) Se för öfrigt sid. 18, andra stycket, af Asplings »Observations sur la
grammaire franqaise (Norrköping 1865). I fråga om det följande stycket på
samuia sida äro vi af olik* tankar med den ärade författaren till »Observation»».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
