Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7-
läroverk, han tillhörde, motsvarade till fullo de
förhoppningar man gjort sig om densamma. Förmäns och
kamraters aktning och tillgifvenhet vittna tillräckligt derom,
och icke mindre den kärlek han vann af sina lärjungar,
en kärlek, som vid hans bår tolkades i sångens toner och
derefter visat sig i bemödanden att bispringa hans
efterlemnade barn. En alltmer vacklande helsa verkade
emellertid afbrott i hans utöfning af lärarekallet; nitisk för
detta sitt kall och med innerlig kärlek till ungdomen, ville
Aulin icke gifva efter, och det är icke osannolikt, att hans
död påskyndades af hans ifver att, ehuru med brutna
krafter, fortfarande sköta sitt embete. Till sist svèko
dock kraftérna alldeles; den sista tiden förflöt under ett
beständigt aftynande, och hvarken för honom sjelf eller
för hans vänner oväntad, kom befriaren och löste mildt
den bundne anden, då Aulin på morgonen den 16:de
September 1869 utandades sin sista suck.
Kring hans kallnade stoft samlades talrika vänner och
bekanta. Bittrast måste dock förlusten kännas för hans
sörjande maka, fru Edla Aulin, född Holmberg, som efter
ett nära elfvaårigt lyckligt äktenskap nu står ensam med
tre minderåriga barn. Hvad Aulin varit såsom familjefar,
både i sin kärlek till de sina och i sin sträfvan för dem,
uttalades vid jordfästningen på ett rörande sätt af en vän
till den bortgångne, domprosten, prof:r C. F. Linder.
Med hans tillåtelse införa vi här fullständigt de ord, som
han yttrad^ vid vännens bår, och afsluta dermed denna
teckning af en man, hvilken såsom lärare, såsom
menniska och vän söker sin like.
Andaktsord
vid Lektor L. A. A. Aulin $ jordfästning i Jakobs kyrka
i Stockholm den 29:dre, September 1869.
Hafver då Gud förgätit att vara nddelig? Så klagar i
kon. Davids 77:e psalm den af sorg och bedröfvelse
hemsökta menskliga skröpligheten, sådan han framträdde hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
