Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Guds eget utvalda folk. När jag är bedröfvad, säger
psalmisten, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest
är, så talar jag. Min ögon håller du, att de vaka; jag är
så vanmäktig, att jag icke tala kan. Jag tänker uppå den
gamla tiden, på de förra år. Jag tänker om natten på
mitt strängaspel och talar med mino hjerta; min ande
ransakar: månn då Herren förkasta evinnerliga och ingen
nåd mer bevisa? Är det då alldeles ute med hans
godhet, och hafver tillsägelsen en ända? Hafver då Gud
förgätit att vara nådelig?
Men efter denna utgjutelse af sorg och klagan
utgifver likväl Herren honom tröst, och han betygar: Men
dock sade jag: dermed qväl jag mig sjelf; den Högstes
högra hand kan all ting förvandla. Derföre tänker jag
uppå Herrens gerningar, ja, jag tänker uppå din förra
under och talar om all din verk och säger om din anslag:
Gud, din väg är helig.
Den målning af menniskolifvet, som den helige
sångaren, med anledning gifven ur Guds egendomsfolks öden,
här uppdragit, står ännu sann och lefvande, såsom vore
hon från i går eller i dag. En menniskas lif är ofta,
synes ofta och säges ofta vara uppfyldt af jämmer och
bedröfvelse, af sorg och bekymmer, af motgångar och
lidanden. Hvarför skulle mina år skrida så tungt? klagar den
ene; hvarför blef dagen mig så kort tillmätt? suckar den
andre. Hvi fuktar jag mitt bröd med tårar i stället för
vin? knorrar den ene; hvi måste jag hungra midt i mitt
öfverflöd? jämrar sig den andra. Himlen gaf mig hoppets
förespegling till en eggelse, men han vägrade mig de&s
fullbordan till en hugnad: så ropas det från ett håll; från
ett annat åter: Gud gifve mig något ätt ytterligare
efter-längta! En klagar: på idel glädje är jag vorden mätt; en
annan: mitt öga blifver i bedröfvelse.
Men allt sådant kommer ifrån den menskliga
kortsynthetens tal och fåfänglighetens gerning och icke från
ett hjerta, som är efter Guds sinne. Så länge menniskan
med det jordiska sinnets sjelfviskhet till ledstjema å ena
sidan eftertraktar den flyktiga tillfredsställelse, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
