Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säve, latinsk stilistik.
49
versigt af "figurer och troper" upptager till en del alldeles
samma företeelser, som förut afhandlats i stilistiken (jfr. Å. 3.
7, 8, B. 1. d. 2. c). En läsare, som förälskat sig i det
Hora-tianska vsit quidvis, simplex dumtaxat et unum", skulle kunna
vara nog anspråksfull att fordra, att förf. i stället för denna
sammanställning af stilistiken och retoriken, inlemmat den senare
i den förra, eller att han i stilistiken äfven sett företeelserna
från den retoriska synpunkten. (Om dervid en eller annan figur
indragits, t. ex. Enallage eller Hendiadys, hade förlusten varit ringa.)
Ty skilnaden emellan de äldres syntaxis ornata och de
ny-ares stilistik är väsentligen en skilnad i synpunkt, i det den
förra betraktade de företeelser, hon behandlade, såsom "afvikelser
från det egentliga uttryckssättet", under det stilistiken sätter sin
hufvudsakliga uppgift i en jämförelse mellan det främmande
språkets och modersmålets uttryckssätt för samma allmänna
tankeinnehåll (hvarföre ock den förnämste bearbetaren af den latinska
stilistiken betitlat sitt arbete "ett bidrag till språkjämförelsen").
Att såväl det ena som det andra språket är genomväfdt af figurer
och troper, ja, att deras inflytande sträcker sig djupare ned, än
stilistiken kan följa, nämligen till sjelfva rötterna af ordens
betydelseutveckling och sjelfva det grammatiska språkbruket, är
något, som stilistiken hvarken får förgäta eller kan i sin
behandling alldeles förbise, om ock den jämförande synpunkten måste
blifva den förherskande. Så är ock fallet i förevarande arbete.
Dock synes oss förf. ej hafva tagit tillbörlig hänsigt dertill, att det
språk, hvarmed latinets stil skall jämföras, är svenskan. Yi fästa oss
här ej vid enskilda germanismer ss. § 124: 1. anm. 2.: "äfven
(också) icke" (auch nicht), hvilket på svenska heter icke ens och
icke heller. Men då förf. § 82 ff. säger, att latinet saknar
åtskilliga participia, med hvilket språk jämföres då latinet? Det
är en billig förhoppning, att svensk skolungdom i tema‡a för
latinskrifning aldrig får se sådana uttryck som dessa: "hafvande
sjelf försvarat sig" m. fl. i stilistiken anförda. Svenskans uttryck
i dylika fall är infinit. perfecti med preposition, och detta är
verkligen en vändping, som är nog egendomligt svensk och olik
latinet för att förtjena omnämnande. Vidare "saknar latinet ett
partic. præB. passivi (blifvande intagen?), hvilket ersättes:
a. genom den passiva satsens förvandling till aktiv" — hvilket
biruk skall läijungen göra af denna regel ? Han hänvisas till det
grekiska fj nofog rj xaraka^avo^évrj, hvilket skall motsvara
latinets hostes urhem capientes. Att ij 716X14 med fj *• såsom
attribut skulle kunna motsvaras af hostes med capientes till
attribut, är omöjligt; deremot är det möjligt att n. med såsom
predikat: oQæ zrjV n* x — vrjv kan utan meningens förändring
vändas till ett "video hostes urbem capientes."
Pedagogisk Tidskrift 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
