Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4Ö Andra Afdelningen. Anmälningar och Granskningar.
med afseende på idem, näml. att det ej tjenar till att blott (utan
eftertryck) ersätta det föregående verbets substantiy-objèkt
(dygden knyter vänskapsband och är vilkoret för desammas bestånd).
Oip förf. ej velat upprepa de vanliga bestämningarna för
skilnaden mellan pron. demonstrativa (ettligt vår mening borde de dock
haft sin plats här), hvarför ej nämna, att latinet måste med pron.
demonstrativum återgifva ett till substautivum sig anslutande
demonstrativt adverb (mannen Äär, tornet der borta), eller göra
uppmärksam på det, långt mer än af grammatikorna synes,
vidsträckta bruket af illef En svensk behöfver ej varnas för att
konstruera is med gmitsåsom man i franskan gör med vissa
pron.; deremot är latinets bruk af gen. vid substantiverade pron.
demonstrativa och adjektiv en från svenskan afvikande stilistisk
egenhet (illud Plaionis, illud iliorum (de. Fia. IV: § 50),
corports ea, quæ diæimus (de. Fin. Y: § 50); muUi æterarum artium
(se. cultores) o. dyl.). Bruket af relativ i begynnelse af period
borde väl särskildt upptagits och till sitt motiv bestämts, ej blott
förutsatts såsom bekant (§73.) I fråga om pron. interrogativa
borde varnats för ordagrann öfversättning af sådana uttryck
Bom: hvilken stor man i st. f. huru stor man. Tarfligast hafva
emellertid de i latinet rikt representerade pron. indefinita
kommit från saken. Man frågar med skäl, hvarföre blott två
sådana ansetts nog stilistiskt vigtiga att upptagas, och särskildt
hvarföre aliquis fått
vara med, då dess antipod quisquani
uteslutits? Om stilistiken vill gälla för en sjelfständig teori, får,
hon väl låta sitt ämnes omfång bestämmas af sin egen plan och
sitt eget begrepp, och qj af den tillfälligheten, att dea ena
punkten af samma ämne kan vara mer, och den andre mindre väl
utredd eller mindre allmänt känd genom läroböcker i andra
discipliner. (En större uppmärksamhet på pron. iadef. quis hade
hindrat förf. från att § 99 skrifva: rmisericordia est ægritudo ex
mteeria cujus" — En latinsk författare hade här bestämdt
uttryckt någons med alicujus. Cicero har ej någons, utan nästans,
aUerius). Men hafva pronomina blifvit ojämnt behandlade, så
hafva konjunktionerna blifvit 4et ännu mera: det är blott
copu-lativæ och det modala ui% som fått vara med. Att t. ex.
quam-quam brukas i fristående satser, är väl en stilistisk egenhet,
liksom det väl kunde förtjenat att tagas i betraktande, huruvida
svenskans bruk att utelemna konjunktionen i hypotetiska
försatser har något motsvarande i latinet. I förf.s öfversättning af
ett från Cicero hemtadt ställe (p. 51): "Det gifves ingenting i
verlden, som antingen’7 etc., är en stilistisk skilnad mellan
svenskan och latinet i fråga om disjunktiva partiklars bruk förbisedd
(antingen bör i sv. ej öfversättas, jfr. de Fin. IV; 50); så vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
