Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 72
Första Afdelningen. Afhandlingar.
och Rousseau utfor drøutø sarøing på ett snillrikt sätt.
"Man tänker endast på ott bevara sitt barn", säger ha***r
"men det är mindre fråga om att hindra det från att dö
än att låta det lefva. Att lefva — det är icke att
das; det är att vara verksam* det är att bruka våra
organer, våra sinnen, våra förmögenheter, alla de delar af
dss sjelfva, hvilka skänka oss medvetandet om vår
tillvaro. Den menniska, som fhar lefvat mest, är icke den,
som räknat största antalet år, utan den, som erfarit mest
af lifvet. Mången låter begrafva sig vid hundra års
ålder, som dog vid sin födelse, Haai skulle hafva vunpfct
på att gå till sin graf i sin ungdom, om han åtmineftojie
hade lefvat till dess". — I sammanhang härmed uttala
Rousseau likasom med profetisk blick nödvändigheten för
de högre klasserna att vid sina barns uppfostran hafva
i sigte möjligheten af en sakernas ©instörtning, 4ch
utan tvifvel har denna hans varning, d$r hon beaktades,
ländt dem till fördel, hvilka under revolutionens tjd i
landsflykt måste söka på mångahanda sätt skaffa sigmtt
uppehälle.
När Rousseau nu går att tillämpa sina grundsgfts^r
om ei* naturlig uppfostran, hvilken hufvudsakligen fcfser
barnets öfning till att blifva en verksam, lefvande
jien-nisk;a, så börjar han tidigt. Redan det nyfödda barnet
måste behandlas mara naturligt, än det hittills ^kett.
"Samhällsmenniskan", säger Rousseau, "födes, lefvef och
dör i slafveri: vid hennes födelse syr man in hennq i en
linda; vid hennes död spikar man in henne i en likfcista;
så länge hon bibehåller mensklig gestalt, bindes fyn af
våra påhitt. Man s&ger, att inånga jordgummor tio sig
kunna gifva det nyfödda banats hufvud en mera paæandé
form genom att klämma det; och man tillåter detta 1) Våra
hufvuden formas utvärtes af jordgummorua och infärte»
af filosofeme. KaraXberne äro hälften lycklig‡e än
yi!" Rousseau afhandlar derefter vidlyftigt döt fö‡rända
bruket att genom att insvepa barnen i en trång liida
betaga dem förmågan att röra si^a lemmar. "Hvara
kommer detta oförnuftiga bruk?" — frågar han. "Af et
onaturligt bruk", svara* han- "Då mödrarna, ringaktande sip
första plig]t* icke längre vilja q^^Vfr^a ßina barn j m&ptø
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
