Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jean Jacques Koasseaa såsom uppfostrare.
ft*
de mot betalning öfverlemna dem åt qvinnor, hvilka, då
de på detta sätt finna sig varp, mödrar åt främmande barn,
för hvilka naturen hos dem icke talar, söka att, så vidt
möjligt är, spara sig allt besvär. Vid det ringaste bryderiT
som påkommer, hänger man upp dem på en spik som
ett bylte, och under det att amman helt beqvämt sköter
sina angelägenheter, förblifver det olyckliga barnet
hängande på detta sätt" — "Jag vet icke", säger Rousseau,
"huru länge ett barn kan hållas i detta tillstånd utan att
dö, men jag betviflar, att det kan räcka länge." — Med
blicken fästad på dessa onaturliga bruk frågar Rousseau,
hvad väl Europas öde innan kort skall blifva. Jo, "det
skall snart vara bebodt endast af vilda djur*; men,
till-lägger han sarkastiskt, "det skall icke mycket hafva bytt
om invånare". — Men "botemedlet är ej svårt att finna.
"Må mödrarna värdigas åter nära sina barn, så* skola
sederna förbättras af sig sjelfva, de naturliga känslorna
skola återvakna i alia hjertan." Framför allt, menar
Rousseau, skall familjelifvet derigenom förädlas, det band, som
förenar fader och moder,, närmare slutas, och förhållandet
mellan föräldrar och barn blifva sådant det bör, vara.
"Må en gång qvinnorna åter blifva mödrar, så skola snart
männen åter blifva fäder och makar!"
Jag behöfver knappast påpeka, att Rousseau här är
’ i sin fulla, rätt, och att han här verkligen predikar ett
kapitel ur uppfostrans natur-evangelium. Han har ock
verkat genom sin predikan, och denna del af* hans "Emile"
förtjenar utan tvifvel att i tacksamt minne’bevaras.
Buffon klagar visserligen: "vi hafva sagt allt det der, men
monsieur Rousseau befaller och blir åtlydd." Det är sant,
att Rousseau icke var den förste, som fäste mödrarnas
uppmärksamhet på deras pligter mot barnen i detta
afseende, men hans odödliga förtjenst är just den, att han
blef åtlydd, d. v. s. att han förstod att säga sanningen
så, att hon verkade. I sjelfva verket blef han ända till
ytterlighet åtlydd, ty madame Gmlis berättar, att det blef
mode, att unga förnäma fruar, då de begåfvo sig ut i
sällskapslifvet, läto bära de små barnen med sig i vackra
kprgar för att inför hela sällskapets, äfven herrarnes ögon
kokettera ined uppfyllandet af sina moderspligter. Epael-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
