Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår tids ungdomsläsning.
109
som en stor trädgård, i hvilken alla källsprång sinat, alla
sköna blomster och svalkande träd blifvit uppryckta, och
i hvilken blott nyttiga sädesslag växa. Med ett ord, han är
en nyttans apostel, den egna fördelen är hans ledstjerna,
kroppsliga eller fåfänga njutningar blifva hans
tidsfördrif, skönhetssinnet är dödt; och om religion och
moraliska dygder ännu kunna finnas i en sådan själ — såsom
de oftast göra — så äro de helt visst mycket stillsamma
och konventionella, ej lefvande och handlingskraftiga.
Sådana karakterer äro i vår tid alldeles icke
ovanliga, och spårar man deras utveckling, skall man i de
allra flesta fall finna, att vårdslösandet af deras estetiska
sinnes uppfostran varit det, som gjort deras olycka. Sjelfve
skatta de sig emellertid mycket lyckliga öfver sitt
förstånd och sin klokhet.
Denna skildring af följderna af vår ungdoms- och
romanläsning är mörk: det är blott skuggsidor vi hittills
målat. Ar hon också öfverdrifven? Nej och ja. Nej, ty
sådana kunna följderna af vår ungdoms fria läsning blifva
och blifva det också icke sällan; ja, ty de blifva det i
denna grad långt ifrån alltid, icke ens i allmänhet. Att
denna faktor — icke ensam utan i förening med andra
dåliga inflytanden i och utom hemmet och skolan — har
en mycket dryg andel i ansvaret för den brist på högre
uppfattning af lifvet, religionen och sedligheten, för den
förskämda och lättsinniga, ja liderliga smak, den
intresselöshet och sjelfviskhet, som äro vår tids lyten, anse vi
såsom alldeles gifvet; men att densamma — äfven med
den gjorda förutsättningen — bildar utpräglade,
sjelfmedvetna materialister och egoister, torde
jämförelsevis sällan inträffa. Sådane äro sällsynta. Yår tid ären
jeg imellertid udelukket fra det Meste af, hvad der eliers fryder
Men-nesket. Naar jeg da vandrede om paà de Steder, hvor jeg for nogle
Aar siden havde levet saa forskjellig fra den, jeg nu var, fik jeg en
Følelse, som om hele mit Liv laa bagved mig og allerede for længe
siden var förbi: jeg syntes, at jeg havde havt alle Äldres
Lidenska-ber, nydt alle deres Nydelser og udført alle deres Gjerninger; men nu
var det altsammen sporløst forsvundet, och jeg stod . . kold och
udslukt tilbage, uden Lidenskab, uden Nydelse oguden Virksomhed.
Anf. ar b. s. 340.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
