Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och granskningar - F. E. Keller, Geschichte des preussischen Volksschulwesens (J. M. A.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
135 F. E. Keller. Das preussiscbe Yolksschulwesen,
dande i många afseenden, ehuru man måste beklaga, att den
fromme och välmenande konungen genom sitt sträfvande för
unionen i sjelfva verket undergräft folkets religiositet och gifvit fart
åt inrättandet af konfessionslösa skolor (s. k. "Simultanschalen.")
Ministern Eichhorn, som stod i spetsen för
ecklesiastik-departementet under de 8 första åren af Fredrik Wilhelm IV:s
regering, tadlas af förf. för sin obenägenhet mot simultanskolor.
Ett rättvisare klander träffar denne ministers åtgärd att anbefalla
en särskild tillsyn öfver hvarje folkskollärares enskilda
boksamling (1844), äfvensom det vill synas, som om upphäfvandet af
seminariet i Breslau (1846) samt Diesterwegs aflägsnande från
rektorsbefattningen vid seminariet i Berlin (1847) varit
obetänksamma kraftyttringar. Författarens framställning bär dock spår
af partiskhet och kan därföre icke tillerkännas fullt vitsord.
Regeringen synes hafva haft välmenande afsigter, men valt
olämpliga medel. Hvad särskildt beträffar den beryktade aktionen mot
Diesterweg, bör man icke förgäta, att denne berömde pedagog var
en ifrig kämpe för folkskolor utan annan religionsundervisning,
än den s. k. "allmänna", som icke fick hafva någon konfessionel
karaktär, och att hans destruktiva åsigter i detta hänseende voro
så mycket farligare, som han genom sina ovanliga läraregàfvor
och sin stora energi utöfvade ett ofantligt inflytande på sina
lärjungar. Regeringens sätt att gå till väga mot honom var
emel-tid särdeles oklokt,| emedan ban därigenom framstod såsom
martyr för sina åsigter, hvilka han efter sitt aflägsnande från ämbetet
så mycket flitigare utbredde genom sina skrifter.
Revolutionsåret 1848 medförde vigtiga förändringar. Frågan
om skolväsendets organisation stäldes på dagordningen. Ända
sedan 1819, då ett förslag till skollag uppgjordes men begrofs
i ministeriets arkiv, liade man väntat på en allmän skollag. En
konferens af seminariilärare sammankallades till Berlin 1849
under Geheimerådet Stiehls presidium. Konungen bevistade sjelf
en sammankomst, vid hvilken han uttalade ett skarpt klander
öfver seminariibildningen, hvilken han beskylde för religiös ytlighet
och tomhet. De beslut, som fattades under trycket af denna
tillrättavisning, gå i samma riktning, som de snart därpå följande
regulativen. Dessa mycket olika bedömda regulativ utfärdades 1854.
De innehöllo läroplaner för seminarierna och folkskolorna. De gifva
åtskilliga goda föreskrifter, hvilket förf. också erkänner, och synas
icke förtjänta af hälften af den smädelse, som hopats öfver dem, när
de till och med stämplats med epitet "schandhar". Hvad som mest liar
misshagat Hrr Diesterweg och liktänkande, är utan tvifvel
regulati-vens tendens att betrygga en religionsundervisning med positivt
innehåll, alltså i våra ögon en förtjänst. Men en god sak kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
