Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Återigen några ord om religionsundervisningen i våra skolor (U. L. Ullman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om religionsundervisningen.
173
föregående blifvit yttradt om de fordringar, vi hafva att ställa
på den sistnämda, är öfverdrifvet och oberättigadt. Särskildt
tilltror jag den aktade ämbetsbroder, hvars uppsats här i närmaste
rummet afses, att han är ense med mig i nu i fråga varande stycke.
Men nu torde någon säga: alla de förut påpekade berättigade
krafven på den högre religionsundefvisningen böra förvisso
tillfredsställas; men detta kan och bör ske icke så mycket genom
dogmatisk undervisning som fast hällre hufvudsakligen genom en
fullständigare och djupare undervisning i bibelordet, genom ett
mera omfattande bibelstudium. Och måhända söker man också
stödja detta sitt yrkande genom hänvisning till den s. k. lutherska
formalprincipen. "Det är ju", säger man, "ingenting annat än
tillämpandet i skolan af protestantismens grundsats, att bibeln
är den enda religiösa kunskapskällan, till hvilken hvar och en direkt
bör gå för att finna sanningen". Dylikt vädjande till vår
evangeliska kyrkas formalprincip i nu föreliggande fråga innebär ett
mera skenfagert än träffande argument. För hvarje lärare med
erfarenhet och kännedom om hvad det här gäller är det alldeles
påtagligt, att det är förenadt med utomordentliga svårigheter att
vid den kursoriska läsningen af bibeln inför lärjungarne och med
dem direkt utur bibeltexten upphämta den systematiska insigt i
kristendomens lärobyggnad, hvarom nu är fråga; ty bibeln
framställer alls icke den kristliga troslärans systematik. Ännu mindre
egnad är bibelläsningen i och för sig att omedelbart lämna stoff
till den dock så nödvändiga apologetiska sidan af
religionsundervisningen. Både det ena och det andra förutsätter långt större
förmåga å lärarens sida och långt mera mottaglighet och mognad
å lärjungarnes, än hvad man i allmänhet hos den förre och de
senare kan påräkna. Följden af ett dylikt om ock än så välment
försök att hufvudsakligen genom deducerande omedelbart ur bibeln
se till godo de förut påpekade vigtiga intressena vid den högre,
systematisk-apologetiska religionsundervisningen skulle endast
blifva den, att dessa intressen alls icke eller åtminstone på ett mycket
otillfredsställande vis blefve tillgodosedda.
Resultatet af hvad hittills blifvit yttradt blir således: alls
ingen afknappning eller inskränkning i det nu vanliga
qyan-tum af systematisk undervisning i trosläran på
gymnasial-stadiet; blott att lärostoffet så vidt möjligt må rensas från
allt abstrakt- skolastiskt kram och undervisningssättet må
blifva mera lifullt, konkret, praktiskt, personligt, än det hittills
vanligen torde hafva varit’.
Men bibelläsningen, den högst nödvändiga fullare och
sammanhängande bibelkunskapen — hvar blifver då den? Om
trosläran lika fullständigt som hittills skall bibringas lärjungarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
