Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Anmälningar och granskningar - J. P. Weisse, Profföreläsningar - Hvilke betingelser indholdt den romerske nationalkarakter for udviklingen af en literatur? - De elegia et peculiari ejus operis indole apud Romanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257 J. P. Weisse, Profföreläsningar.
Därefter genomgår förf. först de märkliga rudimenter till en
inhemsk litteratur, hvilka af gammalt förefunnits hos det
italisk-romerska folket. En första brodd till en poetisk litteratur skulle
man kunna finna i presternas rituela sånger, i lofqvädena till de
aflidnes ära, i inskrifterna på statyer och imagines och slutligen
i de olika formerna af folkpoesi (ordspråk, tänkespråk,
besvärjelseformler, m. m., mimer, atellaner). Likaledes kunde väl, synes det,
annales maximi, upptecknade lagar och rättegångsformer, tal,
hållna i senaten och i folkförsamlingen o. s. v., så mycket snarare
hafva utvecklats till en prosaisk litteratur i egentlig mening, som
ju prosan, särskildt när det gäller historia, rättsvetenskap och
vältalighet, måste anses ligga romaren med hans
praktisk-politi-ska sinnesriktning vida närmare än poesien. Men här visar sig
just folk-karaktärens egendomliga inflytande. Medan hos grekerna
lyriken och dramat framgingo ur de vid gudstjänsten föredragna
sångerna, hjältedikten ur sångerna till förfädernas lof,
historiografien ur analistiska uppteckningar o. s. v. och sålunda en rik
litteratur på ett organiskt sätt utvecklade sig, så se vi, huru i
Italien litteraturens, som det tyckes, redan groende säde icke kan
slå fast rot utan alldeles tvinar bort och förtorkas. Eomarne
hade ingen riktning åt det ideala, de ledo brist på fantasi och
känsla, de saknade, så att säga, litterär drift. Än mer, det fans
i romarens karaktär något, som rent af hindrade uppkomsten af
en litteratur: det var hans uteslutande hängifvenhet åt det politiskt
nyttiga, hans underkännande af individens rätt och värde gent
emot staten. Först när hellenismen och därmed den allmänt
mänskliga kulturen gjort sig så mycket gällande, att den
nämda ensidigheten försvinner, kan en litteratur i Eom börja att
uppstå. Men då finnes egentligen icke längre den äkta, gammaldags
romareanden — den anden, som gjort Bom så stort i socialt och
politiskt hänseende. Det är sålunda ur den af hellenismen
modifierade och liksom mera mänskliga nationalkaraktären hos
romarne, som den romerska litteraturen skall förklaras.
I hvad mån under sådant förhållande originalitet kan
tillskrifvas den romerska litteraturen, för hvilka litteraturgrenar den
romerska folkkaraktären innehöll de flesta och bästa
förutsättningarna, och hvad som är särskildt anmärkningsvärdt och
karaktäristiskt vid romarnes litterära alstring inom prosans så väl som
poesiens olika områden — för allt detta har författaren i sin
afhandling närmare redogjort. Yi kunna emellertid icke här inlåta
oss på några enskildheter; vi hafva endast velat rekommendera
afhandlingen åt våra läsares uppmärksamhet.
De elegia et peculiari ejus operis indole apud Romanos,
addita æstimatione scriptorum, qui in eo restant. Scripsit J.
P. Weisse. (17 sidd. 8:0).
Pedagogisk Tidskrift. la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
