Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Några anmärkningar om språkundervisningen i skolans högre afdelningar (K. A.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-Några anmärkningar om språkundervisningen. 346
lägre klasserna har man, kanske med rätta, ansett att
språkämnenas uppgift förnämligast är att utgöra ett formelt
bildningsmedel, och att inhämtandet af ett vidlyftigare språkmaterial, än som
behöfves för att, så att säga, erhålla exempel på tankelagarnes til
1-lämpning i språket, kommer först i andra rummet. Härom har
dock en motsatt åsigt äfven sökt göra sig gällande. Men som nu de
båda uppgifter, hvilka man velat förelägga språkundervisningen i
skolan, till sin natur äro med hvarandra nödvändigt och
oupplösligt förbundna — ty man kan lika litet lära sig ett språk enbart ur
grammatiken som enbart ur lexikon — så synes språklärarens
uppgift vara att ställa den formela och den praktiska sidan af
språkundervisningen i så nära sammanhang som möjligt och dymedels
åt båda egna den uppmärksamhet och omsorg, som vederbör. Vi
skola i det följande framställa några anmärkningar om
språkundervisningen i skolans högre afdelningar och fästa oss därvid
hufvudsakligen vid latinet, såsom det i sjelfva verket grundläggande
språket på den klassiska linien.
Hvad först och främst öfversättningen från ett främmande språk
beträffar, plägar man vanligen därvid förfara så, att man skiljer
emellan explikation och analys af den text som föreligger.
Öfversättningen och analysen behandlas nämligen ofta såsom tvänne
strängt skilda sidor af undervisningen. Ett sådant förfaringssätt
synes i skolans högre afdelningar ej rätt lämpligt, åtminstone om
det drifves till ytterlighet, så att man vid öfversättningen
inskränker sig till ett mekaniskt rättande utan något slags förklaring af
ordformer och konstruktioner samt vid analysen behandlar ej blott
de företeelser på ordbokens och grammatikens område, som texten
erbjuder, utan äfven företager utflygter till andra sådana, hvilka
ligga de förra mer eller mindre nära eller stå med dem i något
sammanhang. Mången anser dock, som vi tro riktigare, att den
grammatikaliska analysen bör gå hand i hand med öfversättningen,
i hvilket fall den framstår i sitt rätta ljus såsom ett medel till textens
förstående; och mera grammatik än som behöfves för textens rätta
förstående torde i de högre klasserna vid tolkningen af en
(klassisk’) författare ej böra komma ifråga. Detta kan för öfrigt blifva
mycket nog, och rättelsen vid lärjungarnes öfversättning kan gifva
anledning till jämförelse med liknande konstruktioner och
språkbruk, hvilka då ställas i ett naturligt sammanhang med
öfversättningen och få en helt annan betydelse än sådane utflygter, som
med öfversättningen icke hafva något sammanhang. En fristående
grammatisk analys, den s. k. resolutionen, medför för öfrigt den
olägenheten att den slappar lärjungens uppmärksamhet på och
intresse för innehållet af det lästa och inger honom oriktiga
föreställningar om ändamålet med de klassiske författarnes studium, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
