Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och granskningar - F. A. Klefberg, Läran om subjonctif i franskan (L. L. L.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353 P. A. Klefberg, Läran 0111 subjonctif.
Vi hafva så länge uppehållit oss med förf.:s försök att i
huf-vudregel karaktärisera subjonctif,, ty klart är, att hela läran skall
hero af den precision och klarhet, hvarmed framställaren lyckas
i sitt försök. Att hr K. lyckligt utredt "modusbegreppet", kunna
vi för vår ringa del icke medgifva.
För att blott anföra ett sätt, att definiera subjonctif, vilja
vi anföra J. F. Sanguins: "der Subjonctif stellt das, war das
Zeitwort ausdiückt, als noch nicht da seicnd, als idealisch dar".
I detta "idealisch" hafva vi det blott — tänkta, subjektiva,
hvarmed ingalunda det verkliga, faktiska, objectiva, det positiva, för
att begagna hr K:s uttryck, är negeradt eller uteslutet, ehuru
den talande finner för godt att framställa något såsom blott
tänkt, såsom med sin föreställning förknippadt, lämnande därhän,
i hvilket förhållande detta står till det faktiskas, det objektivas
verld.
Vi anse oss här böra tillkännagifva, att vi på ett ställe
kunnat samla flere, att icke säga många inexakta och mindre klara
uttryck af hr K., men då detta skulle blott onödigtvis förlänga
denna anmälan, åtnöja vi oss med det redan anförda, i det vi
förbinda oss att, om så påfordras, äfven specificera andra ställen,
där vi anse, att förf. ej lyckats med den klarhet och precision
uttrycka sig, som en lärobok fordrar.
Förf. delar läran om subjonctif i A. subj. absolu och B.
subj. relatif; denna indelning är likaså gammal, som den är
motiverad. Hr K. påpekar dock genast, att hvarje hufvudsats,
hvari subjonctif står, blott är en skenbar sådan, en underordnad
sats, beroende af en underförstådd hufvudsats. Detta är
fullkomligt riktigt eller rättare sagdt: öfverensstämmande med
allmänna språkbruket-, ty vi bekänna öppet, att vi icke "kunna
med" det betraktelsesättet, att t. ex. satsen: "Måtte han
komma!" egentligen bör heta: Jag önskar, att ban må komma",
blott därför, att denna önskesats äfven kan uttryckas, såsom en
påstående sats. Skulle fallet vara det, att sådana satser alltid
börjades med en konjunktion, med que t. ex., så kunde det låta
säga sig, att en hufvudsats är underförstådd, men hr K.
uppräknar på sid. 9 ett antal, där äfven que kan utelämnas. T. ex.
Périsse le Troyen o. s. v. Att hela denna fundering om en
underförstådd hufvudsats är blott ett "sätt att tala" torde den,
som går till djupet med frågan, icke kunna neka, och ytterst
beror allt detta därpå, att han vill tilldela subjonctif en viss
underordnad rol, låta detta modus vara blott en icke-indicatif; icke
något sjelfständigt i och för sig.
För en elev, som känner sin latinska grammatik, är läran om
subjonctif lätt fattad, och han har icke något behof att tänka
Pedagogisk Tidskrift. SO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
