Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Predikat, kopula, predikativ, predikatsfyllnad.
i det kopulan i det öppna predikatet alltid l)lir hjälpverbet, som
bildar hufvudverbets sammansatta tidformer (i finit form), och
pre-dikativet hufvudverbets s. k. nominalformer infinitivus, participium
och supinum. På hvad sätt kopulan uttryckes i det slutna
predikatet, nämnes ej. Predikatsfyllnaden behandlas af honom ej
anmärkningsvis, utan mycket utförligare än hos Svedbom, sålunda:
En del verb äro så beskaffade, att de endast ofullständigt
uttrycka det, som skall utsägas, och därför behöfva något ord
liksom till fyllnad, för att idtrycka den åsyftade tanken. Ett
sådant fyllnadsord kallas predikatsfyllnad.
Prediksits-fyllnaden är antingen aktiv eller passiv. Den är: a) Aktiv
när den hänföres till satsens objekt och följer efter: 1) Kalla,
benämna, titulera, döpa. 2) De som betyda göra eller
hafva någon till något, såsom utköra, utvälja, förvandla
till m. ß. (Hit hör äfven en predikatsfyllnad efter vissa
in-transitiva verb, när de stå med reflexivt objekt.) 3) Hålla,
akta, anse, erkänna, räkna, b) Passiv, då den hänföres
till subjektet och följer efter: 1) Yara, blifva, varda när de
icke stå såsom passivbildande hjälpverb samt efter förblifva.
2) Heta, synas, tyckas, födas o. d. 3) Passiven till de
verb, som fordra aktiv predikatsfyllnad. Häraf ses, att, då
predikatet fick en inskränktare, får predikatsfyllnaden en
vidsträcktare betydelse än hos Svedbom, enär denna omfattar Svedboms
predikativ i alla sådana satser, i hvilka det öppna predikatet ej
är en sammansatt verbalform. Sundén bestämmer (liksom Brodén)
predikatet såsom ett verb. Verbet utgör a) dels ensamt ett
fullständigt predikat, t. ex. Han har rest; b) dels ett
ofullständigt och har då jämte sig ett ord, såsom predikatsfyllnad,
hvilket kallas predikativ*), t. cx. Han har rest ensam.
Det förra kallas enkelt, det senare sammansatt.
Predika-tivet behandlas sedermera utförligare bland satsens underordnade
delar (satsl. kap. 1. § 2, 4) sålunda: Predikativ (predikativt
attribut, predikatsfyllnad) kallas ett sådant attribut, som genom
predikatsverbet tillägges ett substantiv. Predikativet är af två
slag-. 1) Subjektivt predikativ, som hänföres till subjektet i
satsen. 2) Objektivt predikativ, som hänföres till ett
ackusativ-objekt. Sundén har, såsom vi se, gått framåt på den af
Brodén inslagna vägen, om vi så få uttrycka oss, i det att Brodéns
*) Vi hafva tillåtit oss att ändra S:s uppställning,
somjuärana-kolutisk, då han säger: Verbet utgör a) dels ensamt ett fullständigt
predikat; b) dels har det jämte sig etc. i st. f. Verbet a) dels utgör
etc ’, b) dels har etc. Den af oss företagna ändringen, som synes oss
följdriktigast, och den däraf följande uppställningen har förf. måhända
sökt undvika, för att ej införa uttrycket ofulUtändigt predikat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
