Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107 Predikat, kopula, predikativ, predikatsfyllnad.
uttryck ungefär så (p. 92 ff.): "Närvarande besittning förutsätter
ofta en föregående handling, men i sådana uttryck har
tyngdpunkten flyttats från betecknandet af tillståndet till betecknandet
af den däri liggande, föregångna handlingen, hvarefter sådana
uttryck användts att beteckna en särskild art af handlingar, som
betraktas såsom fulländade". Liksom vara kan äfven detta verb
förlora sin sjelfständighet och nedsjunka till ändelse, såsom i det
franska futurum: Vendr-ai = "jag har att sälja"; ordonner-as
— "du äger att be/alla" Futurbetydelsen har abstraherats ur
de båda betydelserna af afsigt och pligt. Så är äfven fallet med
hjälpverben för futurum i engelskan: will, shall, af hvilka det
förra användes såsom hjälpverb för futurum i danskan och det
senare i svenskan.
Dessa få exempel hafva visat, hurusom den ursprungliga
betydelsen hos några verb genom abstraktion lidit, så att de i
vissa uttryck förlorat sin sjelfständiga betydelse. Men detta slag
af betydelse-förändring inskränker sig ej till de så kallade
hjälpverben och andra med hänsyn till betydelsen såsom ofullständiga
betecknade verb, utan hvarje verb undergår denna
betydelseförändring, då det erhåller en bestämning, ty det är ju uppenbart,
att ju mindre bestämdt ett ord är, ju rikare är det begrepp, som
det betecknar, till sitt innehåll, t. ex. figur, fyrsidig figur,
fyrsidig och liksidig figur. Han målar kan betyda: Han målar
ett hus, ett bord, en tafla. Han målar bordet kan betyda:
Han målar bordet rödt, blått, gidt, men i detta sista exempel har
betydelsen hos verbet genom abstraktion så lidit, att den blott
uttrycker en handling i allmänhet (gör). Ban hugger — han
hugger veden, stocken etc. Ilan hugger stocken — Han hugger
stocken fyrkantig, rund etc. (gör). Han stälde; han stälde sig;
han stälde sig sjuk. Jag får; jag får honom; jag får honom
fången etc. Beträffande betydelsens generalisering hos det
in-transitiva verbet hänvisas till exempeln under vara. Detta är ju
också den allmänna gången af språkets utveckling, i det att de
första ljudelementen blott uttryckte känslostämningar, som voro
till sitt innehåll rikast. Dessa ljudelement öfvergingo sedan
genom reflexion och abstraktion till ordrötter, som därigenom blefvo
mindre rika till sitt innehåll. Dessa ordrötter utbildades till ord
och sammanfogades vidare till satser, hvarigenom de miste ännu
mer af sitt innehåll, i det t. ex. objektet genom reflexion och
abstraktion utbröts ur verbets begrepp o. s. v. Det är alltså
predikatsordens beskaffenhet, i det att betydelsen hos de samma
successivt öfvergår från en konkret till en mera abstrakt, som gör
att man ej kan uppdraga någon bestämd gräns emellan kopulan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
