Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185 Det finska läraremötet.
föregående utlåtande framstälts angående den högre bildningens
kraf på språkundervisningen i det hela, kan skolan i sin mån
icke bättre främja kännedomen af och färdigheten i det andra
inhemska språket än genom att, med bibehållande i öfrigt af
status quo, på det sätt, som angifves, bereda ämnet ökad tid.
Möjligen kunde man väntat förslag till någon särskild åtgärd i
saken vid realskolorna. Därigenom skulle måhända
elevfreqven-sen i dessa skolor kunna ytterligare ökas.
Nu företogos emellertid de båda hufvudfrågorna, nämligen
den l:sta och den 8:de till diskussion. Såsom det, särskildt med
anledning af de inkomna sektionsutlåtandena och för öfrigt
enligt sakens natur, var att vänta, rörde sig denna diskussion
förnämligast kring den l:sta frågan och, beträffande denna, kring
frågan om latinets plats och ställning i raden af lyceernas
läroämnen. Författaren till en artikel rörande mötet, införd i Finsk
tidskrift sistlidna år, finner detta anmärkningsvärdt, ja, t. o. m.
klandervärdt, enär enligt hans mening diskussionen därigenom
"till största delen" berörde ämnen, som med de uppstälda
frågorna "icke ägde något omedelbart samband". Vi må bekänna
att detta påstående förefaller något öfverraskande. Frågorna
gälde ju förändringar, hvilkas ändamålsenlighet måste i första
rummet ur pedagogisk synpunkt undersökas. Såvidt vi kunna
förstå, fanns för en sådan undersökning icke någon annan
utgångspunkt än den mötet valde, nämligen den grundläggande
språkundervisningens kraf. Oss förefaller det därföre mera än
vanligt naivt, då bemälde författare vid sitt klander fogar den
bekännelsen, att han icke vill tvista med hrr pedagoger om
latinet såsom grundval för språkundervisningen. — Vore vår samtid
i den lyckliga ställning som Grekerna voro, att nämligen stå vid
en gryende kulturs vagga, då vore läroplanens uppgörande en
ganska enkel sak, och allra minst kunde då fråga uppstå om
skilda läroverk. Men då oss åligger att hvar i sitt land
förvalta och förkofra ett kulturaf, som räknar årtusenden, och då
därtill bland annat fordras att i grund och botten känna detta
arfvets historia, så försvåras saken. Det gäller då för hvarje
folk, som icke vill låta sig så öfverflyglas af andra, att dess
namn ur historien utplånas, det gäller då, säga vi, att finna
klafven för arbetets rätta fördelning; det gäller då att kunna
rätt skilja mellan mer och mindre väsentliga bildningskraf,
mellan offentliga och enskilda sådana och att så afväga medlen för
dessa krafs fyllande, att resultatet’må kunna blifva till hela folkets
sannskyldiga "nytta". Vid detta förhållande går det ej gärna
an att skjuta de pedagogiska synpunkterna åt sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
