Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
• Den svenska folkskolans utveckling. 202
9. Undervisningens beskaffenhet.
Vi hafva redan haft tillfälle att fästa uppmärksamheten på,
att under en följd af år efter folkskolestadgans utgifvande
undervisningen hufvudsakligen bestod uti ett tidsödande och själsdödande
lexförhörande. En följd häraf var, att folkskolans barn i
allmänhet voro slöa och liknöjda. För att göra undervisningen mera
fruktbärande erinrades i kongl. cirk. af den 24 april 1864, att
öfningarna i skolan hufvudsakligen böra afse utvecklingen af
lärjungarnes själsförmögenheter, och att icke något lärostycke bör
föresättas dem till arbete på egen hand, som icke förut blifvit af
läraren med dem genomgånget och förklaradt. Efter denna tid
började ock att visa sig spår till ett bättre, hvartill isynnerhet
har bidragit inspektörernas och de utvidgade seminariernas
verksamhet. Nu mera påträffar man ofta i folkskolan en "vakenhet,
liflighet och kunskapshunger, som gifver tillkänna, att läraren
ganska allvarsamt arbetar för själskrafternas odling". "Kunskapen
göres nu mera till föremål icke endast för minnet utan äfven för
eftertanken och det praktiska användandet i lifvet". Dessa
omdömen, fälda af inspektörer i deras berättelser om folkskolornas
tillstånd under inspektionsperioden 1872—1876, gälla
undervisningen i allmänhet. Beträffande undervisningen i de särskilda
ämnena torde kunna sägas, att läsning af katekesen ej begynner
förr, än man genomgått hufvuddragen af den bibliska historien; att
den tanklösa utanläsningen af katekesen nu mera endast
undantagsvis förekommer; att barnen i allmänhet kunna säkert och flytande
läsa i bok samt äga förmåga att tämligen nöjaktigt uppfatta hvad
som läses; men att de däremot i allmänhet ej hafva nämnvärd
öfning i att muntligt redogöra för det lästa samt att de ofta äro
osäkra i rättskrifning och interpunktion och endast undantagsvis
hafva blifvit öfvade i att skrifva smärre uppsatser; att
undervisningen i räkning i allmänhet är förståndsodlande och praktisk;
att undervisningen i geografi och historia, ehuru bättre än
tillförene, dock hufvudsakligen består i inlärande af namn och årtal;
att undervisningen i naturkunnigheten ej är begränsad till det
för folkskolans barn vigtigaste samt saknar åskådlighet; att
undervisningen i sång gestaltar sig mycket olika efter vederbörande
lärares olika förmåga och intresse; att undervisningen i
trädgårdsskötsel endast långsamt utvecklar sig; att undervisningen i
geometri och teckning först på senare tid börjat något allmännare
införas, men att dess praktiska betydelse blifvit allt mera erkänd ;
att undervisningen i gymnastik oftast inskränker sig till några
fristående rörelser och marschöfningar samt att öfningarna häri i
allmänhet hvarken nå några tillfredsställande resultat eller med
synnerligt intresse omfattas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
