Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Naville, Den kristliga skolan.
på det lägre stadium, hvarom här är fråga. Vi hafva dock svårt
att tro det.
Föredragets allmänna uppgift är att framhålla
nödvändigheten af religionsämnets innerliga förening med
elementarundervisningen i sin helhet. Skolans syfte är ej att blott lära läsa,
skrifva och räkna, utan att bilda människan. Men sann bildning
skänkes blott i den kristliga skolan, d. v. s. i den, där
religionen och de öfriga ämnena intaga till hvarandra den nyss nämda
ställningen. "Människan," säger Pestalozzi, "har blifvit skapad
till Guds afbild. Hon skall då lära sig att lefva och dö såsom
ett Guds barn, ej inskränka sig till att handtverksmässigt
inhämta kunskaper." Men, säger förf., ingen teologi i
primärskolan ! Teologi och teologiska tvisteämnen äro nämligen för
honom identiska begrepp, men, säger han vidare, det är farligt att
börja undervisningen med förnekelse. Därmed öppnar man
dörren för sektandan d. v. s. för "fallenheten att upphöja småsaker,
som söndra, öfver tron, som förenar." Nej, evangelium helt
enkelt! Därpå skall hela undervisningen byggas, däraf skall den
genomträngas, ej därmed blott förgyllas. Man kan ganska väl
tänka sig en skola utan den kristliga ledningen äfven om
religionen där ägde en i ögonen fallande plats. Sådant är farligt;
här gäller det ordet: bokstafven dödar, men anden gör lefvande.
En motsats till den kristliga skolan är en sådan skola,
där religionsundervisningen är skild från den öfriga
undervisningen, där undervisaren liar att hålla sig inom de jordiska tingens
område och presten får gå in i klassen med religionen — på
sina bestämda timmar. På den ena sidan alltså "lifvet", på den
andra "religionen" såsom tvänne bestämdt åtskilda saker. Hvad
blir följden? Jo, att somliga barn liängifva sig åt endera af de
båda, andra icke. I förra fallet välja de antingen "lifvet" utan
religionen, eller religionen utan "lifvet," d. v. s. de blifva
antingen positivister (1. materialister) eller fanatici (1. dogmatister).
I senare fallet göra de skolans dualism af "lif" jämte "religion"
till sin egen. Religionen blir en sak, affärerna en annan; Gud
har sitt område, mammon sitt, och man tjänar båda. På en
religionsundervisning, sålunda skild från den öfriga undervisningen,
tillämpar förf. med skäl madame de Staëls tanke: "religionen är
intet, om den ej är allt i lifvet." Men vill man gifva
religionen dess rätta plats i skolan, hur realisera dess uppgift att i
allt vara den lifgifvande anden? Här ger förf. några goda
vinkar. Barnet bär religiösa lifsfröu i sitt hjärta. Det gäller att
taga vara på dem och utveckla dem. Betta sker icke genom att
ständigt och jämt predika för dem, ej genom att alltid "tala
religion" med dem, utan genom att om allt tala på ett religiöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
