Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Från afgångsexamen v.-t. 1880. 342
stående drag hos Franzén är hans förmåga att idealisera. I allt,
huru enkelt och obetydligt — ja, man skulle nästan vilja säga,
huru hvardagligt och prosaiskt det än må vara, i allt finner ban
någon sant poetisk skönhet, någon vacker och lärorik sida; och
öfver allt förstår han att framställa denna vackra sida så osökt,
så klart, att man måste förvånas öfver att ej förr hafva märkt
densamma.
De ämnen, som Franze’n med största förkärlek behandlar,
äro taflor ur hemlifvet, och särskildt ar barnens lif.
Den späde, som med sådan tillit och beundran blickar upp
till modern, som frågar henne om det, ban ej begriper, och så naivt
framställer sina små tankar, — och modern, som så väl förstår
barnets joller, besvarar dess frågor och alltjämt.har någon öm
förmaning att gifva, som under natten vakar vid sin älsklings
bädd, stundom orolig för hans framtid, men ständigt förtröstande
på en nådig Gud, som skall leda allt till det bästa, — se där
ett par af de taflor, som Franzén så gärna framställer. Och ban
framställer dem med en enkelhet, en klarhet och en finhet, som
gör, att de måste hänföra och tjusa hvar och en, som äger något
sinne för poesi.
I den redan nämda diktcykeln "Selma och Fanny" finnas
talrika små taflor af denna art. Lilla Fanny tror sig i
stjärnorna se Guds ögon, och ännu klarare och mildare blickar Gud
ned på henne genom modersögat. Lysmasken trodde hon ju vara
en stjärna, som fallit ned från fästet, och hon blir helt förvånad,
då hon finner, att det blott är en liten insekt. Barnafröjder och
barnasorgcr hafva aldrig blifvit sannare tolkade än af Franzén.
Föräldrarnes och barnens förhållande till hvarandra har ingen
bättre uppfattat än ban.
Äfven Franzén, den milde, fromme Franzén, har uppmanat
till njutande af stundens fröjder, äfven han har skrifvit
dryckessånger. Ja! Men huru vill han att man skall njuta? — Njut
med måtta, njut så, att du aldrig behöfver ångra de stunder, du
tillbragt i ett gladt lag! "Drick för att glädjas, ej blott för att
dricka"! Så gjorde Franzén, så vill han äfven, att andra skola
göra. Äfven i hans dryckessånger, i bans mest uppsluppna visor
märker man, att han ständigt har ögat fäst på lifvets allvar, på
dödens allvar. Aldrig är hans skämt anstötligt; aldrig ligger i
hans satirer någon sårande udd, snarare en medömkans tår.
En sida af Franzéns skaldskap hafva vi ännu ej berört.
Det är hans psalmdiktning. Här i de religiösa styckena, där han
uteslutande sysselsätter sig mod kristendomens sanningar, lyfter
han sig ofta till en subliih höjd. Han får här vända sig direkte
till människohjärtat och får visa sin erfarenhet af lifvet. Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
