Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Landsmåls föreningarnes tidskrift.
viss mån verkat hämmande. Till sådana lcan t. ex. räknas det
välde, som det konventionela skriftspråket i ej oväsentlig grad
utöfvat på detsamma. I synnerhet vid behandlingen af den
vetenskapliga ljudläran finner språkforskaren ofta stöd i munarternas
ljudförhållanden. Han handlar sålunda klokt i att egna sig åt
dialektstudier, där utbytet rikligen skall belöna hans möda.
Men ej blott som språkets lifgifvande och stärkande källa äro
landsmålen att betrakta, ej endast för språkhistorien visar sig deras
stora betydelse, utan äfven för kulturhistorien. De skatter af sång och
sägen, som lefva på folkets läppar, lämna rika bidrag till
historien om dess egen utveckling. Utan kännedom af dessa sånger
och sägner skulle man vid bedömandet af densamma göra sig
skyldig till misstag. Försigtigheten manar oss att taga vara på
dessa skatter, ty den nyare odlingens allt jämnande ström skall
kanske efter ett eller annat årtionde ha utplånat alla spår af dem.
Att sålunda i tid undan förgätenheten rädda hvad räddas kan är
utan tvifvel en af orsakerna, hvarför inom det sista årtiondet
landsmålsforskningen bedrifvits med större ifver.
De tvänne sista århundradena hafva ej varit främmande för
munarternas betydelse. Man finner till och med, att under
1600- och 1700-talen uppmaningar stäldes till den studerande
ungdomen i Upsala att under sin vistelse i hembygden under
ferierna göra anteckningar om folkspråket samt egendomliga drag
ur folkets lif. Med innevarande århundrades början utgick genom
de "romantiska och götiska skolorna" en väckelse att taga vara
på våra fornminnen. Denna tid har man att tacka för
uppteckningen af en stor del af våra gamla folkvisor.
Sent omsider randades den dag, då universiteten fingo
mottaga målsmän för de nordiska språken. Detta bildar epok i vår
nationela språkforskning. Genom nämda språks noggrannare
studium vanns bättre insigt af hvilket värde landsmålen hafva för
språkvetenskapen. I början af 1870-talet upptogs tanken att
bland den akademiska ungdomen bilda föreningar för att uppteckna
landsmålen. Saken omfattades med allmän ifver och värme, så
att inom kort dylika organiserade samhällen förekommo inom
hvarje landskapsförening. Det södra universitetet liksom
Helsingfors, fingo ock sina föreningar. Sedan Upsalaföreningarnes
verksamhet fortgått flera år, beslöt deras "samfälda utskott" att
utgifva en tidskrift för att lämna ett vittnesbörd om halten af det
nedlagda arbetet och de hopade materialerna.
Förut hade dock kand. J. A. Lundell, tidskriftens nuvarande
hufvudredaktör, fått i uppdrag att utarbeta förslag till gemensam
ljudbeteckning, hvilken, antagen 1878, användes i tidskriftens
förev. första häfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
