- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Adertonde årgången. 1882 /
220

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

Om slutartikeln i substantivens pluralis.

kunna påstå, att a i följd af sin klangfullhet i visst hänseende
icke egnar sig till tonlös slutvokal. Såsom sådan förekommer
den ej häller i de öfriga germaniska riksspråken. Svenskan är
nu i detta hänseende mycket olika systerspråken. Genom det
ymniga bruket af denna vokal erhåller hon en klangfullhet, som
mycket bidrager till hennes välljud; men å andra sidan lägger
detta ständiga gapande, som det slutna a-ljudets uttal kräfver, icke
obetydliga hinder i vägen för talets snabba fortskridande. Komma
så två a att följas åt i de tonlösa slutstafvelserna, blir hindret
för stort och äfven välljudet upphör. Man uttale sådana ord
som armarna och balarna och man skall ej jäfva påståendets
riktighet. Dylika ordbildningar strida äfven emot tvänne lagar,
som äro verksamma vid all språkutveckling: beqvämlighetens och
välljudets. Enligt den förra sträfvar språket att undvika det
allt för täta återkommandet af ljud, som äro obeqväma för
språk-organerna, och den senare lagen förbjuder sammanförandet af
flere lika språkljud.

Af ofvanstående torde vår ståndpunkt i frågan vara klart
angifven. Vi gilla det sist framstälda förslaget om na som
allmän slutartikel i pluralis, men bifoga det undantaget, att då
denna slutartikel föregås af ar, förbytes den till ne. Detta
senare undantag gäller ej blott om maskulina utan ock om
feminina substantiv. Vi tro ej, att språkkänslan ovilkorligen fordrar
na för de senare. Kan man säga den älskade modern, den
trognaste systern, må man ock vara berättigad att nytja
formerna : mödrarne och systrarne.

X—a.

I. Predikningar för skolungdom, hållna vid Upsala
elementarläroverk af Pontus Wikner, Stockholm. Norstedt &
Söner 1877. 198 s. i 8:o.

II. Predikningar för skolungdom af Dr F. W.

Farrar, på svenska af Evald Bergman, Kgl. Hofpredikant, och
Carl Ljungman, Kyrkoherde, Stockholm, Fahlcrantz, 1880. 253
s, i 8:o.

III. Ungdomspostilla, predikningar för barn och ungdom
öfver första årgången af svenska kyrkans högmessotexter, under
medverkan af flere bland vår kyrkas lärare utgifna af C. O. Berg,
Stockholm, Fahlcrantz 1881, häft. 1, cirka 500 s.

För ett par år sedan lämnades oss tillfälle att i en liten
uppsats "om skolans andaktsstunder" (Ped. Tidskr. 1880 s. 355

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1882/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free