Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Genmäle till R. T.
som de qvinliga läroverken. Något som gör en förväxling
mellan de båda områdena så mycket betänkligare är den
omständigheten, att flickskolans lärjungar börja sin reglementerade
skolgång mycket tidigare än gossarne, ofta redan vid 5 à 6 års
ålder, och att i sammanhang därmed nästan alla kurser äro
förlagda till tidigare åldersperioder, hvilket vållar ännu mera
öfveransträngning och brådmognad. Om således kanske ingen
gosse inom den egentliga skolan läser Zar Peters historia vid så
späd ålder, att han icke af sig sjelf vet betydelsen af termen
"slagen", så kunna vi försäkra, att detta mycket ofta är fallet
med flickorna. Om gossarnes skoltid har sin utsträckning uppåt,
så har flickornas sin nedåt, d. v. s. under den tid, då
undervisningens uppgift är allra mest delikat, då läraren allra lättast
kan för all framtid skada barnets utveckling. Som flickorna
efter sin uppväxt tillbringa så ytterst kort tid i skolan, blir det
med afseende på dem nästan ännu vigtigare att rätt besvara den
frågan: hvad är sjelfva kärnan i bildningen? och, hvad af
bildningen är så beskaffadt, att det kan meddelas icke ynglingen,
icke den vuxna unga qvinnan, utan barnet?
Recensenten förebrår oss, att vi draga i härnad mot sådana
grundsatser eller förfaringssätt, som pedagogiken numera alls
icke förordar eller vill hafva tillämpade, om de än stundom
hänga vid. Vi beklaga att vi på grund af trägna
sysselsättningar af annan art icke varit i stånd att sä följa utvecklingen
af den pedagogiska vetenskapen, att vi fullkomligt kunna mäta
vidden af det svalg, som tyckes vara befäst mellan teori och
praktik. Våra pedagogiska studier hafva varit väsentligen
empiriska, och vi hafva ju häller aldrig gjort anspråk på att lära
pedagogerna något nytt; vi hafva vändt oss i första rummet till
lärarne och till den för skolfrågor intresserade allmänheten i
akt och mening att påpeka det i vår tanke oändamålsenliga i
den nuvarande qvinliga undervisningen. Att undantag från det
allmänna, mindre lyckliga tillståndet finnas, hafva vi så mycket
mindre velat förneka, som vi till stor del just på grund af dessa
förvärfvat våra positiva åsigter.
För att nu öfvergå till recensentens kritik af våra
särskilda påståenden, synes oss hans anmärkningar om
språkstudierna erbjuda det ojämförligt största intresset. Så vida vi rätt
fattat hans framställning, hvilken, vi medgifva det, stundom
förefallit oss något svårtydd, skulle dessa innebära mycket, som
för oss är nytt och öfverraskande. Dit räkna vi för det första
det påståendet, att grammatikstudiet icke är kärnpunkten af
språkundervisningen, icke ens där man afser formel bildning. Detta
yttrande är särdeles lärorikt, då det tydligen ådagalägger, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
