Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Genmäle till R. T.
oupphinneliga idealens verld. Vi äro därföre glada att kunna
upplysa, att under det tyvärr ett och annat af våra önskningsmål
ännu icke på något håll blifvit förverkligadt, vår skildring af
geografiundervisningen däremot varit ett fullkomligt troget
återgifvande af en verklighet, som vi sjelfva med egna ögon och öron
bevittnat. Vårt studium har i detta fall varit endast iakttagarens,
icke den teoretiske förslagsställarens
Anmärkningen att det är mer undervisningen i det hela,
än den i geografien särskildt, som skall kunna göra de olika
samhällsklasserna mindre främmande för hvarandra, underskrifva vi
med varmaste öfvertygelse Det är genom en undervisning
grundad på sakförhållanden och ej på ord, som bildningen skulle kunna
förlora något af den aristokratiska, isolerade karaktär, som den
måste äga, så länge kunskap i främmande språk är det vigtigaste
däri ingående elementet. Blefve den åter hufvudsakligen bygd på
den breda basen af sådana kunskaper, som kunna tillegnas blott
genom modersmålet, skulle skilnaden mellan de olika klassernas
bildning blifva en skilnad mer till qvantitet än till qvalitet.
Vi hafva varit utförliga — kanske allt för mycket — i
denna jämförelse mellan språkstudiernas samt geografiens och
historiens relativa betydelse för undervisningen. Men denna fråga
är också den, som ligger oss mest om hjertat, som synes oss
vara den mest brännande. Dessutom tyckes det oss, som skulle
framför alla andra den äkta klassicitetens förkämpar, bland hvilka
vi ju kunna räkna den ärade recensenten, kunna, om icke gilla,
så åtminstone fatta vår sträfvan efter en enhet, efter en fast
grund för undervisningen. En sådan bildade ju fordom det
klassiska studiet i de lärda skolorna. Hvad man än må säga om
dess ensidighet, säkert är att det bildade en verklig grund, hvarpå
man kunde bygga vidare, och i sin krafts dagar sträfvade också
latinskolan att göra denna grund både bred och fast, i det hon
sökte till en enhet sammanföra en bel verldsperiods andliga
innehåll: språk, litteratur, konst, religion och historia. Det ligger
något storartadt och imponerande i denna enhet. Men det
klassiska studiet har förlorat sitt inflytande och skolan därmed mistat
sin enhet, man kan nästan säga sin jämnvigt. Flickskolan, som
organiserades under denna upplösningstid, har aldrig haft någon
sådan, och hennes liksom den lärda skolans lifsfråga är just att
finna ett hufvudämne, som verkligen kan vara en grund och en
enhet. Att naturvetenskapen, med huru stor partiskhet den än
betraktas af tidsriktningen, icke är egnad att blifva detta, därom
äro recensenten ocb vi ense. Från ett annat håll yrkas på de
moderna språken såsom bärare för nutidens kultur, men vi hafva
redan sökt framhålla, att den moderna litteraturen alls icke lämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
