Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
Carl Wilhelm Linder.
Vigtig för läroverken var språkundervisningskommissionen
af 1865—66, i hvars arbeten Linder deltog med vanlig
arbetsamhet och ifver. Han återsåg därunder på vintern 1866 sitt
kära Upsala och på sommaren samma år, då kommissionen
vistades i Varberg, hängaf han sig med bela sin själ på en gån g åt
det ovanligt trägna arbetet — under sista tiden tre
sammanträden om dagen, nämligen 7 och 11 f. m. samt 5 e. m. — ocli
det angenäma samlifvet, som kryddades af ordföranden C. V.
Bottigers behagliga umgänge och fina humör. I kommissionen
framhöll Linder, likasom förut i Pedagogisk tidskrift, med allt
eftertryck vigten af att drifva de klassiska studierna utan
formalistisk ensidighet och med behörig hänsyn till skrifternas innehåll
samt till forntidens kulturlif i allmänhet. Den reaktion, som
genom hans och andra liktänkandes bemödanden småningom
inträdde, kom beklagligtvis väl sent, ty formalismen, utgången
närmast från båda eller åtminstone ett af universiteten men ytterst
från Tyskland, hade redan hunnit rotfästa sig i undervisningen
och alstra misstro mot den antika bildningen; men i alla
händelser uträttade den icke obetydligt för framtiden. På Linders egen
pedagogiska uppfattning och intresse för skolans lif hade
deltagandet i kommissionens undersökningar utom all fråga en
välgörande inverkan.
Småningom drogs Linder allt mera ifrån det strängt
vetenskapliga arbetet. Genomträngd af tanken på att i praktiken göra
sin bildnings skatter gällande drefs han in på verksamhetsfält,
som lågo lifvet närmare. Efter aflagdt särskildt prof för
prest-ämbetet lät ban 1866 viga sig till prest och kom snart i tillfälle
att verka inom församlingen. Utrustad med en mer än vanlig
förmåga att snabbt sätta sig in i olikartade förhållanden, blef han
snart förtrogen med den teologiska vetenskapens hemligheter och
predikokonstens kraf samt förstod att öfver de ämnen, hvilka ban
i tal och skrift fann sig föranlåten att behandla, sprida det ljus,
som vanan vid grundlig forskning och vetenskaplig utredning af
frågor sällan förfelar att skänka. Men störst var måhända det
intresse ban egnade åt de många mer eller mindre praktiska värf
och bestyr, som kyrkoherden i en vidsträckt församling och
dom-kapitelsledamoton hafva sig anvisade. Med sin vanliga nitälskan
och kraft ingrep lian äfven därförutom i det kommunala lifvet,
t. ex. i frågor om järnvägsföretag för Vesterås, och sökte
öfverallt ordna och leda. Motstånd och svårigheter nedslogo ej hans
mod eller bröto hans viljestyrka. Hade han fattat en bestämd
öfvertygelse om det rätta i en sak, lät han den icke gärna falla,
utan bjöd till att föra den framåt med seg* och stundom
hänsynslös ihärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
