Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401 Carl Wilhelm Linder.
Läroverken sökte Linder nu gagna dels såsom ledamot i
komitéen af 1870—72, i hvilken han tillhörde arbetsbina. Hans
ställning inom densamma bestämdes väsentligen af de åsigter om
skolväsendets ordnande, hvilka han kort förut hade framstält i en
tidskrift. För honom hägrade såsom önskningsmål att erhålla två
bildnirigslinier, med latinet såsom grundläggande språk på den
ena och fornnordiskan på den andra. Det var särskildt ur
na-tionel synpunkt han såg saken, då han förordade fornnordiskan
och bestämdt motsatte sig tyskans tidiga inträde. Dock var han
för ögonblicket icke emot flertalets förslag, men för framtiden
tänkte han sig skolundervisningen annorlunda ordnad och närmare
sluten till folkskolan. Linder var likväl långt ifrån att vilja
försvaga klassicitetens ställning i skolorna; tvärtom önskade han en
allsidig och grundlig klassisk bildning på den humanistiska linien.
Förhållandena voro emellertid icke gynsamma för en sådan
mening och inom komitéen, hvars inre historia företer ett och annat
af intresse, var sinnesstämningen ofta något tryckt, hälst som
möjliga och omöjliga förslag ständigt påminde om det växlande i
åsigter och tycken angående skolfrågans rätta lösning. Sedan
läroverksreformen blifvit vidtagen i en riktning, som gick emot
komite’flei’talets önskan, fortfor Linder alltjämt att egna sitt
intresse åt undervisningen. Att detta intresse var erkändt af’lärarne,
visade sig vid mötena i Jönköping och Gefle, då Linder med
allmänt bifall blef ordförande. Det förra mötet var fridfullt och
angenämt i flera afseenden. Vid det senare förekommo lifliga
strider och skarpa meningsbrytningar, i hvilka jämväl Linder — dock
ej vid de sammanträden, där han förde ordet — blef invecklad.
På båda ställena var ban en god ordförande och gjorde sin
personlighet till fullo gällande, isynnerhet som en hvar kände, att
där stod en man bakom ordet.
Linder hade nu jämväl pröfvat på det politiska lifvet inom
riksdagen. En så kraftig ande som hans måste äfven där göra
sig bemärkt, men något egentligt inflytande förmådde han icke
utöfva, då ban i följd af sin ställning i kammaren icke fick
tillfälle att taga del i det trägnare förberedande arbetet och föga
kunde vinna i och genom debatten. I det hela torde han också
hafva funnit mindre intresse i riksdagsmannakallets utöfning än
i uppfyllandet af pligterna inom församlingen och kommunen.
Ännu på sista tiden uppträdde ban oförfäradt och kraftigt i
frågan om Ljungstedtska friskolans framtid. De skrifter, han i detta
ämne utgifvit, vittna om hans sanna nit för praktisk undervisning,
outtröttlig arbetsförmåga, fasthet i öfvertygelse och skärpa i
bevisning. Hans åtgörande härutinnan bidrog emellertid att bryta
hans hälsa. Visserligen uppflammade den gamla elden ännu en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
