Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
Bref i pedagogiska ämnen.
anlag och möjligheter. Skolan kommer under alla förhållanden
att bidraga till deras aktualisering. Huru skall hon bäst kunna
frammana och befordra det goda hos sina alumner, huru mest
undantränga och hämma det onda? "Då hvarje människa har
sitt egendomligt bestämda väsen och sålunda måste fatta sig och
handla på sitt egendomliga sätt, så vidt hon skall fatta sig
riktigt och handla så, som det just tillkommer och åligger henne,
så följer däraf, att uppfostran måste rikta sig på hvarje enskild
individ och lämpa sig efter dess individualitet, hvilket dock
ingalunda hindrar att, då egenskaper och bestämningar finnas,
som äro gemensamma för alla människor, också uppfostringslagar
och uppfostringsmedel finnas, som måste gälla för och tillämpas
på alla, som skola uppfostras". (Oustrin: "Om pedagogiken och
dess betydelse för praktisk uppfostran och undervisning", i
"Skolan och hemmet", Stockholm 1881, s. 146—47).
Ser jag då först på don enskilde lärjungens ställning i
förhållande till medlärjungarne, så förefaller det mig som om
skolan just därigenom gifver hemmet det kraftigaste stöd i hans
uppfostran, att hon hos honom genom den dagliga beröringen
med kamraternas individualiteter afnöter kantigheterna och i den
inbördes täflan, där ju ingen af sig sjelf vill vara den sämste i
allt, väcker hans slumrande anlag till lif och steg för steg, så
vidt det för hans natur är görligt, hos honom alstrar en
drifvande kraft till sjelfständigt tänkande och handlande i kampen
för sin egen persontillvaro. Den privata uppfostran i hemmet,
äfven om man enskildt bereder gossen tillfälle att sammanträffa
med jämnåriga, kan i detta fall aldrig motsvara skolans
uppfostrande makt. Och denna "stilla makt" är ej mindre därför,
att den undgår mången faders och moders och lärares
uppmärksamhet. Tvånget att stiga upp på bestämd tid, att för dagen
utföra bestämda uppgifter, att utstå samma möda och försakelse
ocb kämpa samma strider, att bindas till samma lydnad o. s. v.
som kamraterna i skolan är vidare en ytterst hälsosam sak för
den enskilde gossens uppfostran, hälst ban mången gång i sitt
hem ser dagliga prof på oregelbundenhet i vanor och sjelf
måhända af svaga och släpphändta föräldrar gifves till pris åt sitt
eget godtyckes narrverk. Därföre händer det ock ofta mot
slutet af ferierna, att gossarne längta, att skolan åter må börja, då
hvar och en vet, hvad han har att göra, och det smakar dubbelt så
bra att efter arbetet och mellan arbetet få leka med
kamraterna.
Stannar man åter för frågan om den enskilde lärjungens
ställning i förhållande till läraren, så måste först framhållas, att
uttrycket läraren är i våra allmänna läroverk ett kollektivbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
