Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 Uppgifter för den skriftliga afgångsexamen li.-t. 1881.
5. Karaktäristik af Bellman såsom skald.
6. De ljusa sommarnätternas egendomliga karaktär och
deras betydelse för de nordliga trakternas naturlif.
7. Inom ditt bröst de bo, ditt ödes stjärnor.
Latinskt öfversättningsprof.
Alexander hade beslutit att gifva Clitus ståthållareplatsen i
Bactrien. Det var denne, som vid Granicus skyddat konungen
med sin sköld och räddat hans lif, en gammal soldat från Filips
tid och utmärkt för månget hjältedåd. Innan han afgick till sin
post blef han inbjuden till en festlig måltid. Då nu gästerna
voro upphetsade af vinet, började smickrare med omåttliga loford
upphöja Alexanders bragder och nedsätta föregående tiders och
äfven hans fader Filips ära. Detta behagade ej de äldre
fältherrarne, som längre tjänat under Filip. Clitus tog därför hans
minne i försvar och började snart nog att med högröstad stämma
upphöja Filips i Grekland förda krig och ställa dessa framför
Alexanders. Slutligen djärfdes han, drifven af vinet och en olycklig
stridslystnad, att till och med försvara Parmenio, hvilken
Alexander kort förut låtit döda. Dessa och dylika ord upptände
konungens vrede. Dock undertryckte ban sin förtrytelse och befalde
Clitus att lämna gästabudet. Då denne dröjde att stiga upp,
försökte de närmast sittande med våld föra ut honom, hvilket ock
slutligen lyckades. Men Clitus, icke mäktig sig sjelf, vände om
till gästabudssalen och öfverhopade konungen med nya smädelser.
Konungen, som ej längre kunde styra sin vrede, sprang upp,
stötte undan de honom liejdando vännerna och genomborrade
Clitus med en lans.
Franskt öfversiittniugsprof för latinlinien.
Marskalken af Sachsen ville en dag lämna några personer
ett bevis på sin styrka. Han gick in till en smed under
förevändning att låta sko sin häst, och då ban fann flere skor färdiga,
sade han till arbetaren: "har du inga bättre än dessa?" Denne
svarade honom, att de voro förträffliga; men marskalken tog fem
eller sex, som ban bröt sönder efter hvarandra. Smeden stod i
tyst beundran. Slutligen låtsade marskalken sig hafva funnit en
duglig sko, som sattes på hästens fot. När detta var gjordt,
kastade han en silfverslant på städet. "Om förlåtelse, nådige herre",
sade smeden, "jag har gifvit er en god hästsko, ni får lof att
gifva mig en god slant." Med dessa ord bröt ban slanten i tu
och gjorde detsamma med fyra eller fem andra, som marskalken
gaf honom. "Min sann har du icke rätt", sade marskalken, "jag
har bara dåliga silfverslantar, men här har du en guldpenning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
