Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om Linköpings gymnasium och trivialskola 1693—1711 jämte en blick på stiftets öfriga läroverk (G. Westling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rektor en anmaning att allvarligen förehålla djäknarne deras
osed att vistas på ölstugorna och sedan öfva oljud på
torgen[1]. Men att förmaningen bar ringa frukt förmärkes af
konsistorii egna ord, när följande år det fann sig föranlåtet
att till verldslig rätt hänvisa ett mål om groft öfvervåld,
begånget af en djäkne. Det klagade, att "ord gälla intet
till korrektion, ej häller ris och ferula, som brukas i
skolan".
Konsistorium sökte skärpa rektorns förnyade
förmaningar genom att beröfva de felande tillåtelse att predika[2], men
botemedlet var för svagt. I febr. följande året fattade då
konsistorium det märkliga beslutet att offentligen
tillkännagifva, att därefter skulle årligen uppskickas till kongl. maj:t
en "specifikation på de gymnasister, som äro flitige, och en
specifikation på dem, som intet äro flitige och ställa sig som
sig bör"[3]. Men oaktadt förmaningarna blandades med
hotelser, så måste konsistorium skrida till förvisning från
läroverket af den svårast komprometterade "propter negligentiam
et contumaciam". Det beslöt på samma gång att ingå till
kongl. maj:t med en berättelse "om det själfsvåld, som
inrotat sig bland djäknarne, begärandes att kongl. maj:t ville
gifva något reglemente, som kan hålla ungdomen i lydno
och tjäna discentes till efterrättelse uti deras castigation"[4].
Förnyade oordningar påskyndade beslutets verkställande,
och ett tillägg bifogades med en begäran om ett stadgande
till ungdomens skydd mot allmänhetens tillämpning af
näfrätten[5], som sannolikt träffade både skyldiga och oskyldiga.
Nya förseelser å ungdomens sida förmådde konsistorium att
söka någon ändring i bestämmelserna för krogrörelsen i staden.
I dess utskänkningsställen ansåg man sig funnit härdarne
till det gängse oskicket, hvarför konsistorium beslöt vända
sig till landshöfdingen med anhållan, att dessa måtte
tidigare än dittills stängas. Att blott vända sig till
magistraten förmenade man tjäna till ingenting[6]. Ej så långt
därefter beslöt konsistorium att låta bref afgå till kongl.
råden och justitiedirektörerna i Stockholm med vördsam
begäran, att samma förordning, som gälde för Upsala, måtte
få tillämpas i Linköping, ty därigenom skulle skolungdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
